Sigrids blogg

Varför ringer min syster aldrig till mig längre? Jag ska ringa henne och klaga.

Nu ska jag iväg till skolan. Ha en fin dag!

Jag är full, men det är okej, jag skriver fantastiskt ändå!

Mika har varit här. Vi har ätit pizza och druckit vin. Jag behövde det, har haft en fruktansvärd dag med bostadsmarknaden. Fuck den! Malin och jag tror att en skottsk kvinna (vem vet om hon/han/det ens är det) försökte lura oss på 15 000. Dumma! Sen var jag och kollade på en lägenhet i Hägersten, medan Malin fortfarande bråkade med den skottska kvinnan. Han var trevlig, men jag tror att vi kan få ett varsitt sovrum för 7500 kr/månad.

Som ni förstår, när jag väl träffade Mika var jag mycket trött! Men sen blev jag glad. Det var så längesen! Mika är en upptagen kvinna. Hursomhelst, FRÅN OCH MED NU SKA VI TRÄFFAS OFTARE.

Jag har nu varit med Malin och tittat på ett pyttelitet rum i en lägenhet här i Vasastan, för Malins räkning. Det var ett vanligt rum, väldigt litet, lägenheten i övrigt var fin. Den skulle kosta 4000. Både Malin och kvinnan som ville hyra ut den skulle fundera på saken. Har skickat ytterligare några mejl sen jag kom hem. Jag är så trött på det här nu, jag kan inte tänka på någonting annat känns det som.

Jag är verkligen inte kräsen, skulle absolut kunna tänka mig att dela en lägenhet eller bo inneboende. Men som Malin och jag pratade om idag: ibland när man ringer runt får man en så himla dålig magkänsla. När det exempelvis svarar en man i 40-årsåldern. Jag vill bara inte! Jag utsätter mig inte för det. Det skulle kunna vara någon jättetrevlig, men sannolikheten att det är ett pervo känns så pass stor att man inte vill ta risken.

Då bor jag hellre i en egen lägenhet i Vårberg, även om det ligger 24 minuter från centralen (!). Fast då kan man nästan lika gärna bo i Nynäshamn. Det här är ett elände. Just därför känner jag också att jag gärna vill hitta någonstanns där jag kan bo åtminstone ett halvår.

Hoppas ni ägnar kvällen åt någonting roligare.

Idag var jag och Lena på öppet hus på Kungliga Konsthögskolan. Det var mäktigt. Två stora bronsskulpturer föreställande ett lejon och ett vildsvin mötte en vid ingången, mycket imponerande. Jag har alltid velat se hur dom där ser ut, och där på översta våningen satt de i sina stora egna rum, med utsikt över vattnet, och var mycket sympatiska och tillmötesgående. Den första killen vi pratade med hade gått där i fem år och hade en väldigt pessimistisk syn på framtiden och jobbutbudet för en konstnär. Ändå blev jag väldigt uppmuntrad av att prata med honom, underligt. Tänk ifall man någonsin skulle bli så bra att man kunde hamna där.




Jag står faktiskt på första plats i bostadskön till en etta i Vårberg.  Det är väl ingen annan än jag som kan tänka sig att bo där. Just nu letar jag både ettor och tvåor, hur kan det vara så svårt? Jag vill ju bara ha någonstanns att bo!

Godmorgon på er. Idag lyckades jag ta mig upp ur sängen när första alarmet ringde, har hunnit duscha, sminka mig och sitter nu här och dricker kaffe och bloggar. Har läst lite ur en DN Söndag som jag hittade på jobbet igår. Det är fantastiskt att inte stressa!

Igår kom Lena och hennes pappa och hämtade mig efter jobbet! Det var så fantastiskt skönt att krypa ner i ett varmt bilsäte. Jag kände mig väldigt ompysslad. Det var fint. Ingenting jag är särskilt bortskämd med längre. Eller, har väl aldrig varit särskilt bortskämd med bilhämtning. Min pappa är för miljömedveten (jag tror att det är därför). Men en gång när jag jobbade sent, på den tiden då jag jobbade på Ica, tog han en kvällspromenad och stod och väntade på mig vid utgången. Det var också fint.





Efter idag kommer jag vara trött. Först ska jag teckna kroki mellan 9 och 15. Sen ska jag på öppet hus på Konstfack med Lena och Emma. Sen ska jag bada. Jag är lite skeptisk till det sista. Jag kommer känna mig som 15 år och tvingad till det igen. Men Lena säger att det är annorlunda att bada som vuxen.

Det blev inte någon "en öl" igår. Det blevt knappt något öl alls, mest vin. Men jag fick träffa Malin, Hanna och två vänner till henne. Vi var på Bauer, tror jag att det hette. Ni vet det där stället på Götgatan som man alltid går förbi och som det kommer ett underligt vit-och grönaktigt ljus från. Där gjorde bartendrarna vackra drinkar och det var trångt. Ingen var på gå vidare-humör, även om Malin nog hade kunnat övertalas. Så träffade jag Heather från min konstvetenskapsklass. Hon och hennes kompis var på festhumör så jag följde med dom till Debaser. Ytterligare en lördag på Debaser alltså. Den trevlige bartendern jobbade, nu tror han säkert att jag gick dit bara för hans skull. Gud så pinsamt! Jag lider lite över det här. Han tyckte jag skulle komma förbi ikväll och lyssna på musik. Hade varit trevligt, men jag ska hem till Lena. Jag promenerade hem, vet inte varför jag får för mig att göra det ibland.

Nu är jag på jobbet. Det har varit ganska mycket idag faktiskt. Hatar stress.

Imorse när jag gick upp, tidigt tidigt, var det ett fruktansvärt väder. Regnhagel som piskade i ansiktet. Ingen förutom jag och Lena var uppe. Hon sov över hos mig och vi följdes åt till Sundbyberg. Nu, hemkommen från jobbet, är det fortfarande lika grått och mörkt. Världen ser ut som den brukar se ut i domedagsfilmer ungefär. Jag tog bussen till Odenplan och gick hem därifrån. Alla affärer var stängda. Brukar affärer vara stängda runt 16 en lördag? Det känns inte som det. Vad är det meningen att man ska göra? Vad är det meningen att man ska ha lust att göra? Jag lagar lunch/middag och lyssnar på musik. Ikväll ska jag gå ut och "ta en öl". Har massa tid på mig tills dess. Äta, duscha, läsa.

Jag anser det inte vara riktigt färdigt, men eftersom att det är fredag kväll har jag faktiskt inte mer tid på mig. Man får inte hålla på och ge sig själv dipans, då förslappas man bara. Jag tycker att det är mer likt Mika än mig. Jag hade nog henne i tankarna när jag målade. Undermedvetet.

Jag tittar på Inside på 5:an, i brist på annat. Massa vakter befinner sig på ett fängelse för farliga tonåringar. En pojke, ca 18 år , får ett vredesutbrott. Han är ensam i sin cell med en kvast som han börjar slå i väggen. 5 stora biffiga väktare rusar in i rummet och brottar ner honom, sätter på honom hand- och fotbojjor och bär honom genom fängelset och spärrar fast honom i en stol, där han får sitta tills han blir "snäll". Konstigt att han får aggressioner liksom. Han blir ju behandlad med sådan värdighet och respekt. Varför kunde han inte bara få vara arg ifred? Han skadade ju ingen. Dumma dom!

Jag kommer bli sen till skolan, men jag orkar inte stressa. Har dessutom lyckats blanda ihop dagarna, var säker på att det var fredag idag. Men det är ju bara torsdag.

Igår var jag ute med människor som jag träffade sist när Johanna var med, i somras. Dessutom gick vid till Bröderna Olsson (eller Garlic and Shots, vet inte vad man vanligen säger). Sist jag var där var jag där med henne. Alltså mycket saker som fick mig att tänka på Johanna. Hur bra hon än har det i Australien är hon uppenbarligen inte i sin naturliga miljö (alltså här i Stockholm).

Ikväll mellanlandar Christoffer här i Stockholm på sin resa mot London. Så ikväll ska vi göra stan. Eller - äta middag och dricka öl. Jag vet inte vad jag ska ha på mig än. Tänkte satsa på hel och ren, det är faktiskt en klädstil. Jag är gammalmodig av mig: även om jag bara ska dricka öl på sunkhak vill jag vara finare än när jag exempelvis går till skolan eller jobbet. Sen kanske ingen annan märker att jag är finare, men huvudsaken är att jag vet om det.

Nu känns allting mycket bättre. Humörsvängningar som dessa är skrämmande. Jag har hittat på nya mål i livet, den här gången gällande träning. Jag har varit väldigt omotiverad under en period och tror att det är lite därför som jag är så trött. Tränade ikväll och blev glad

Detta har jag bestämt mig för:

När jag var mindre, närmare bestämt i högstadiet, tvingades vi varje vår springa 7,3 km. Dom kallade det för Lunken. Man skulle komma över mållinjen inom 50 minuter, annars blev det IG på momentet. Jag klarade det alltid precis. Ikväll sprang jag (gick i backarna) Lunken igen, fast på SATS. Jag ville se hur jag hade klarat det idag. Fortfarande klarade jag det precis. Det gjorde mig lite ledsen, för jag anser ändå att jag är mer vältränad idag än vad jag var då (jag var en tjockis). Så nu ska jag springa Lunken ungefär 2 till 3 gånger i veckan och få ner tiden ordentligt. Jag tror att detta skulle göra mig gott!

Idag har varit en riktigt dålig dag. Jag är redan hemma från skolan och bara det säger ju att någonting är fel.

Men jag kan börja med att gå tillbaka lite i tiden. Igår vaknade jag 08.18 och hann med 08.34-tåget. Det är ju helt otroligt. Hann till och med köpa frukost på 7eleven. Denna morgon kom jag upp 08.05, men prioriterade att duscha och sminka mig så det blev frukost på 7eleven idag också. Det har blivit så många morgnar på sista tiden. Många 7eleven-frukostar. Jag ställer alltid klockan på 07.30, men lyckas aldrig ta mig upp. Jag har inte alltid varit såhär. Det är ett nytt beteende. Varför är jag så trött? Jag kan lätt sova hur länge som helst på morgnarna och ibland gör jag det men blir ändå inte piggare. Vad är det för brist jag lider av?

Idag hade vi färglära i skolan, vår lärare ställde upp tre olika stilleben. Ett gick i olika gula nyanser, ett i olika blåa nyanser och ett i olika röda nyanser. Jag valde det gula, det var hemskt.  Allting blev så fel. De olika gula nyanserna var så lika varandra och alla föremål bara flöt ihop och blev ourskiljbara. Den gula duken allting var uppställt på hade dessutom ett blått rutmönster och mina ränder blev snea och rutorna ojämna. Det såg ut som en barnmålning. Skålen i mitten hade en jätteunderlig rund form som jag fortfarande inte förstår. Dagens arbete blev ett misslyckande och jag insåg att jag behövde få ett dygns perspektiv på det innan jag kunde göra någonting konstruktivt åt saken. Jag blev bara så fruktansvärt låg av motgången. Hatar gult!

Snart har vi personalmöte, alltså måste jag ut i ovädret igen. Sen ska jag på spinning. Det ser jag fram emot. Förr i tiden brukade jag få energi av träning.

Nu befinner jag mig i den här hemska situationen igen. Jag har fått ett telefonnummer av en väns vän. I en väldigt vacker tändsticksask. Jag tycker om den här personen, han är väldigt trevlig. Men jag vet inte. Jag kan ändå inte riktigt se det framför mig. Fast...nu sitter jag här och tänker på det. Jätteintensivt. Jag vill inte att han ska sluta tycka om mig, han gör mig glad. Det vore skönt om det kunde få fortsätta vara så här outsagt. Ringer jag inte kommer det bli lite konstigt nästa gång vi ses, och vi kommer med största sannolikhet att ses igen. Antagligen redan nästa fredag. Det är situationer som dessa man ska undvika.

Jag har varit på måndagsölen, nyss hemkommen. Det var fantastiskt. Vi var bara tjejer. Jag tror att männen är och går en sån där intensiv körkortsutbildning i Gävle. Men jag vet inte, jag kan ha missförstått.

Detta är Bea Szenfelds kreationer. Hämtade från www.szenfeld.com.

Det blev en utekväll igår, det var jag faktiskt inte beredd på, men Lena kom hit och var så pepp att det var omöjligt att inte ryckas med. Ganska sent var det vi begav oss till Debaser och kön såg vid första anblick väldigt lång och stillastående ut.  Men så fick vi syn på Lenas vän Stina med sällskap nära dörren och gled in i deras sällskap och sedan in på Debaser.  Smidigt.

Där inne var det ungefär som det brukar, ett band spelade, det var bra men jag var riktigt ouppmärksam. Vi dansade mycket, tiden gick fort. Min favoritbartender jobbade. Jag hade en jättebra kväll. Sitter och funderar över om det hände någonting uppslitande, men jag tror inte det. Bara trevligt.

Snart måste jag bege mig till jobbet. Har varit uppe sedan 10-tiden och hunnit duscha och äta frukost hemma hos syster Agnes. Som ni säkert förstår av detta var jag alltså helt inom rimliga gränser igår. Jag är så himla sugen på kaffe. Tur att jag jobbar med kaffe. Snart snart.

Det här är en krönika (?) av Fredrik Strage, som jag i vanliga fall tycker är en ganska jobbig skribent. Men här blev det ganska..gulligt. Och han har rätt! Man kan kanske kalla det en analys av svenska musikers användning av det engelska språket. Jag kan verkligen se mig Henrik Berggrens ledsna, sotade hundögon. Och man vill tala om för honom att hans engelska är underbar!

 Men utan det slarviga uttalet skulle Broder Daniel inte ha varit lika omtumlande

För snart fjorton år sedan intervjuade jag Broder Daniel-sångaren Henrik Berggren i hans stökiga lägenhet i Solna. Debutalbumet "Saturday night engine" skulle snart ges ut och jag frågade om han medvetet sjöng på dålig engelska för att provocera. Henrik Berggrens kajalkluddiga ögon blev ledsnare än vanligt. "Jag tycker att jag sjunger på ganska bra engelska", sa han och nämnde att han bott i USA när han var liten.

Men utan det slarviga uttalet skulle Broder Daniel inte ha varit lika omtumlande. De dök upp när svenska popband försökte låta så brittiska som möjligt. Popsicle, Wannadies, Eggstone, Brainpool och liknande grupper kämpade för att hitta ett uttal som doftade fish & chips. Ofta resulterade det i så kallad "språkresecockney". Damon Albarn kritiserade sina blågula beundrare i en intervju: "Jag önskar att svenska popband sjöng på svenska. Deras engelska är visserligen okej, men det blir en mild, rätt menlös engelska."

Broder Daniels engelska skulle ha fått en språkvårdare att ta cyanid. Men den var inte mild - och definitivt inte menlös. På senare år har fler och fler svenska artister slutat försöka låta brittiska eller amerikanska. I takt med att indierocken och den elektroniska popmusiken blivit allt bättre har det engelska uttalet blivit allt knäppare. Artister som The Knife, The Shout Out Louds, The Concretes och Zeigeist låter svajiga, barnsliga, snudd på debila, som om de betraktade ett konventionellt uttal som falskt. Inte ens de hängivna anglofilerna Tough Alliance imiterar cockney. De gapar precis som de vill och det lökiga uttalet blir en del av deras hårda image. Robyns amerikanskt klingande sång är förstås ett undantag, men hon har en bakgrund inom hiphop och soul där slarvig engelska inte uppfattas som cool.

Om Broder Daniel var först med att göra sin svaga engelska till en styrka så skedde den stora förändringen när nittiotalets melankoliska killar med gitarr ersattes av nollnolltalets knasiga brudar med piano. Det gängse indieuttalet skulle inte längre signalera "jag dricker pints i Camden" eller "jag hänger med hipsters i Brooklyn" utan "jag går på psykofarmaka i Bredäng". Förr sjöng svenska artister en bättre engelska än de talade. Nu är det ofta tvärtom. Anna Ternheim är välartikulerad i internationella intervjuer, men lägger sig till med en dåsig, lätt efterbliven, brytning så fort hon ställer sig i rampljuset.

Det nonchalanta indieuttalet motbevisar den populära åsikten att musik blir mer personlig om den framförs på artistens modersmål. Genom att misshandla engelskan lite grann kan artisten hitta en unik röst samtidigt som han eller hon kommunicerar med en mycket större publik än vad som är möjligt på svenska. Allra bäst utnyttjas den tekniken av Karin Dreijer och Victoria Bergsman. Den senare gör med sitt band Taken By Trees en egensinnig tolkning av Guns N' Roses "Sweet child o' mine". Covern spelas i trailern till "The last house on the left" (ännu en onödig nyinspelning av en skräckklassiker) som tack vare Bergsmans svajiga uttal blir kuslig i några sekunder. En lika gåtfull atmosfär finns i "If I had a heart", Dreijers soloprojekt Fever Rays första singel. Hon sjunger engelska ord men hennes uttal verkar inte ha något att göra med den här planeten.

 

Fredrik Strage

 

Ikväll kommer Lena och Helena hit på middag. Jag ska laga middag, Helena tar med sig vin och Lena fixar efterrätt. Det ska bli så trevligt. Båda flickorna har två tentor avklarade, duktiga. Jag har jobbat, varit på universitetet och lämnat tillbaka en bok och städat. Det känns mycket skönt, min lilla köksvrå ser så prydlig ut. Snart ska jag börja göra tortellini med laxsås.

Just nu verkar det som att jag, när jag väl flyttar, kommer bli kombo med min gamla Rom-vän Malin. Det känns som en fantastiskt bra idé. Vi letar 2:or för fullt. Men det verkar fortfarande svårt. Jag blir så trött, det här är verkligen ett heltidsarbete. Och man blir ständigt besviken, det är så mycket som verkar så bra vid första anblick men sen visar sig inte vara det.

Jag vet ännu ingenting mer om Berlin. Alltså, jag ser mycket utgifter framför mig. Jag som nyss tyckte jag var så rik.

Oj, måste verkligen börja laga mat nu. Ha en trevlig lördagskväll!

Jag blev plötsligt inkallad för att arbeta ikväll. Jan-Erik kunde inte ta sig till jobbet för någon hade blivit påkörd av tåget där han bor. Det är sånt som händer. Det är viktigt att ställa upp för sina kolleger, annars kanske dom tröttnar på att ställa upp för dig. Och jag har på känn att Jan-Erik börjar tröttna lite. Det är fredag eftermiddag/kväll, en sådan dag då folk unnar sig en stor mochalatte med grädde på. Dom är roliga att göra, man får använda sin konstnärliga sida. Det är jag som öppnar imorgon, alltså behöver jag inte överanstränga mig gällande städningen. Fab!

Jag har gjort en intresseanmälan på en trea i Sundbyberg. På Tulegatan, är det en bra gata? Vet inte riktigt hur jag tänker, men jag känner en del folk som också letar boende. Jag har plats 18 av 50. Vi får väl se.

Jag ska plugga idag och det är verkligen hög tid att promenera iväg till KB. Men jag har varit väldigt produktiv den här morgonen på andra sätt, jag har nämligen halvt bestämt med en gammal vän att vi ska mötas upp i Berlin någon gång runt den 26:e februari. Jag hoppas så innerligt att det blir av. Jag har aldrig sett Berlin och jag känner mig stressad för jag har verkligen fått intrycket av att staden håller på att förstöras. Alla verkar spå samma prognos, om fem år kommer det ha byggts nytt och priserna kommer ha stigit och det kommer vara som vilken annan europeisk huvudstad som helst.

Observera att jag har en väldigt romantisk bild av Berlin.

I år är det iallafall 20 år sedan muren föll. På Edsvik konsthall börjar en ny utställning på lördag där 11 konstnärer från Berlin medverkar och reflekterar kring detta. Jag har smygtittat och blivit mycket imponerad.

Då har jag köpt en mobiltelefon. Det var lika bra att få det överstökat kände jag. Den har faktiskt en väldigt bra kamera och en helt okej mp3-spelare. Sitter och försöker vänja mig vid den nu. Har fört över 70 låtar och tagit lite foton. Duktigt.

Varför är det alltid såna töntar som jobbar på Teknikmagasinet? Utan undantag verkar det som. Killar i 20 till 25-årsåldern som inte kan så mycket men aldrig skulle kunna låtsas om att dom var osäkra eller inte visste någonting och därför måste verka lite extra självsäkra. Jag tycker att försäljare (specielt när det handlar om teknikprylar) är så himla obehagliga. Opålitliga och dryga människor. Dom är alltid väldigt trevliga och lagom flirtiga men falskheten lyser igenom. Och när dom pratar med män får de en helt annan röst. Riktigt obehagligt. Tur att jag inte köper teknikprylar så ofta. Allt med teknik är jobbigt.

Nästa fredag har filmen Lars and the real girl sverigepremiär! Jag har velat se den jättelänge. Sedan förra gången jag var i London faktiskt (länge sedan). Ryan Gosling (Young Hercules) spelar Lars. Den verkar vara så fin.
 

Först och främst: Idag är det vår! Fantastiskt! I målarskolan sitter jag precis vid ett fönster och solen lyser mig i ansiktet och jag blir helt varm. Trots det målar jag mörka och dystra västmanländska skogslandskap.  Nu sitter jag inne på kontoret, lite förmåner från tiden då jag jobbade här har jag fortfarande.

Igår var jag som sagt hemma i Nynäshamn och jag och mamma diskuterade hur saker och ting kommer bli. För jag kommer behöva flytta hem, åtminstonne för en månad. Blir det så kort tid behöver jag inte betala, om det blir längre 2000 kr i månaden. Det känns ju ganska bra. Det här kanske inte är världens undergång, det kanske kommer bli trevligt. Jag kommer åtminstonne spara pengar. Äta ordentlig mat. Dricka mindre öl. Äta dyra ostar och fin choklad. Synd bara att jag inte känner någon annan än mamma och pappa i Nynäs längre. Bröderna Engrens också, jag får börja umgås med dom. Det här kommer bli fint, det känns faktiskt så på riktigt. Då kan jag ju ta lite tid på mig och hitta en bra lägenhet, med förstahandskontrakt. Nu ska jag springa över till skolan igen, ska bara säga hej till Carolina i caféet först.

Tittade i min gamla skivsamling och hittade, och började därför minnas, Hello Saferide. Dom betydde så himla mycket för mig en sommar när jag funderade på om jag kanske skulle vara singel istället, trots att jag älskade någon så himla mycket. Det här var den absolut viktigaste låten och heter Leaving you behind. Jag lyssnade på den jättemycket och blev ledsen. Egentligen var det nog mest orden. Jag förstod att det var PRECIS så jag skulle känna när jag väl gjorde slut.

 

Idag har jag målat så intensivt att jag var helt illamående av trötthet vid fyra. Så då åkte jag faktiskt hem. Jag var hungrig och dessutom var all min målarduk slut och de icke-färdiga målningarna behövde torka. Jag åkte och köpte ny målarduk och sedan åkte jag hem till mamma och pappa i Nynäshamn. Där jag är nu och där jag kommer sova i natt. Alltså kommer jag att behöva gå upp kl. 06 imorgon. Det är lika bra att jag vänjer mig - hittar jag ingen lägenhet hamnar jag väl här igen. Men det är ganska mysigt. Ikväll ska vi slänga ut julen. Det är tjugonda knut (eller vad det heter?) idag, då man ska slänga ut julen. Visste ni det? Jag har nämligen fått för mig att det bara är vi som uppmärksammar den här dagen.

Mitt i finanskrisen ser min egen personliga ekonomi mycket ljusare ut än vad den gjort på säkert över ett år. Lite underligt. Så fort jag får mina pengar ska jag köpa:

Jag har alltså börjat skolan igen. En folkhögskola. Där är det ungefär som när man gick i skolan när man var liten: man får sportlov, påsklov, sommarlov, höstlov och jullov. Man får inga betyg. Man är i skolan varje dag mellan ungefär 9-16. Lärarna överöser en med jättesjälvklar information, som att man måste komma ihåg att betala kursavgiften, lämna studieförsäkran etc. Enda skillnaden är att deltagarnas ålder är ganska varierad. Det känns så skönt!

Gruppen är lite indelad i två. Det är de som är i min ålder, jag tror att någon till och med är yngre, som har en väldigt tydlig plan med vad de vill göra efter den här utbildningen. De vill gneta ihop tillräckligt med arbetsprover för att komma in på någon högre konstutbildning, som exempelvis industriell design på Konstfack (bara för att ta ett exempel på vad folket i min klass har för drömmar och mål). Och så finns det de som är 28+, som inte riktigt vet vad de vill göra, som redan jobbat i några år och som kom på att det blev tråkigt. Vi är en fin grupp människor.

Någon gång i april kommer Björn Krestesen att komma och hålla en föreläsning "Om konstnärens villkor". Då kommer han att gå igenom vad vi gjort och säga vad som passar som arbetsprover och inte. Jag planerar ju inte att skicka in någonting nu, men det kommer ändå att bli väldigt intressant att höra vad han säger.

Det som känns allra viktigast för att jag ska lyckas hålla motivationen uppe är att jag kommer ihåg att ta med mig matlådor. Det kommer inte att räcka med lunch, det kommer behövas frukt och yoghurt också. Blir man hungrig blir man less och då är det lockande att åka hem runt fyra fastän man kanske borde ha stannat kvar en timme till. Och har man väl åkt hem åker man ju inte direkt tillbaka.

HERREGUD! Det ryktas om att jag och mina vänner under några sekunder finns med i en SVT-nyhetssändning om studentfylleriet i Uppsala under Valborg. Och jag kan inte titta på klippet! Så nu sitter jag här och bygger upp oro, kanske helt i onödan.

Det här är ett väldigt tråkigt, men nödvändigt, blogginlägg. Det här är saker som jag funderar jättemycket på just nu:

1. Jag ska snart köpa en ny mobiltelefon som har inbyggd mp3-spelare. Jag har bara haft en Ipod förut och när jag kopplar in den i datorn förstår mitt Itunes det direkt och börjar föra över de nya låtarna. Hur kommer det att vara nu? Kan jag ens använda Itunes? Eller kommer jag att få ett nytt musikprogram med mobiltelefonen?

2. Jag vill ändra informationen om mig på Facebook. Jag vill ta bort att det står "civilstatus: singel". Alltså, jag vill ta bort att det står min civilstatus överhuvudtaget, jag tycker att det är töntigt. Men jag är lite rädd att det kommer dyka upp en notis hos alla mina Facebook-vänner att "Sigrid is nolonger listed as single". Vad tror ni?

3. Är kosherslakt mycket mer plågsamt för djuren? Man läser ju det ibland. Jag kommer ihåg att någon skrev en väldigt negativ debattartikel i DN för ett tag sedan och när jag läste det kommer jag ihåg att jag tänkte att det verkligen inte var okej, trots religiösa skäl. Men när Jon var här sa han att djuren dog väldigt fort när de fick halsen avskuren och inte hann lida särskilt länge. Sen är ju Jon visserligen jude. Går inte halal-slakt till ungefär på samma sätt?

Först och främst: förlåt! Idag har jag råkat glömma mobilen hemma hela dagen igen. Jag har varit på jobbet.

Imorgon börjar jag på KONSTSKOLAN! Det känns fantastiskt bra, men samtidigt läskigt. Jag kommer ju att vara där ett år framöver om allt går som planerat. Och jag är inte van att måla inför andra, jag tror att det kommer kännas halvbra till en början. Det är skönt att jag känner ganska många av dom som går där redan. Ikväll ska jag packa ihop mina målarsaker, skära till några lagom stora dukbitar och kanske göra några skisser. Men först borde jag äta. Jag ska koka ägg.

Konstskolan

Imorgon ska jag dessutom  bada på centralbadet med Ungdomsgruppen. Någon tyckte att det blev för onyttigt att dricka öl varje måndag. Det är nog en bra idé, men det vore ju så mycket bekvämare att bara dricka öl som vanligt.

Kvällen innan jag ska göra någonting stort och viktigt är jag alltid så nervös för att jag ska försova mig att jag drömmer mardrömmar om att jag gör det!

Ikväll ska jag till Landet. Steffi känner någon i Delacroix som spelar där. Det är faktiskt precis vad jag känner för att göra ikväll, dricka vin och lyssna på musik.

Jag brukar inte skriva om mode eller kläder, men nu är det såhär: jag behöver skor! Riktigt höga pumps. Det hade gjort min outfit ikväll. Och alla andra kvällar. För jag har verkligen inga fina skor just nu. Och jag vet inte vart jag ska leta heller. Jag vill ha vanliga, höga, svarta, gärna blanka pumps. Såna som jag hade i Rom! Görs inte såna skor för vanligt folk längre? Jag har i och för sig inte letat väldigt målmedvetet, men jag har inte sett några bra på säkert ett halvår.

Jag glömde berätta om filmen Låt den rätte komma in, som jag och Aida såg i onsdags. Den var väldigt bra, nu har dessutom Lena fyllt i mina luckor kring en detalj jag inte förstod, och då blev den plötsligt ännu bättre! Den var lite mer nyanserad än vad vampyrfilmer brukar vara. Här var vampyren en 12-årig liten flicka som var god och mådde dåligt över att behöva döda människor för att äta. När hon väl bestämt sig för att döda någon var hon dock hänsynslös och otroligt stark. Hon var väldigt ensam och missanpassad i samhället. En rolig sak med filmen var att det lagts ner så mycket energi på tids- och rumsenliga kläder och interiörer. Allt kändes väldigt 70-tal och förortsfattigt. Jag blev lycklig över potatismospaketet som man fick se en skymt av hemma hos den snoriga pojkens pappa.

Om jag vore en 12-årig, vacker liten vampyrflicka (alltså egentligen mycket äldre) så skulle jag utge mig för att vara prostituerad. Medelålders män skulle komma hem till min nergångna, halvruttna lägenhet och när dom väl hade kommit innanför dörren skulle dom redan vara så gott som döda. Eftersom att jag trots min späda lilla kropp är onaturligt stark. Ska man köpa sex, och i synnerhet av en 12-åring, berättar man nog inte för någon vart man ska. Jag menar inte att göra det riktigt så enkelt att dessa män förtjänar att dö, för det gör ingen och dessutom är jag emot dödsstraff. Men om man nu är vampyr och alltså mot sin vilja måste döda då och då så måste man ju basera sina urval på någonting. Problemet med att gömma liken kvarstår visserligen. Det vore kanske bättre med hembesök, men samtidigt lite farligare.

Idag har jag och Lena firat jul. Jag bjöd henne på middag och fick i gengälld en jättefin handväska. En sån där liten, svart second-hand väska i hårt material. Jag önskar att jag kunde fotografera. Och så fick jag ett förkläde. Det är väldigt trevligt på Tranan, om ni inte har varit där. Litet och trångt och varmt. Det ligger mitt på Odenplan. Och dom fyller på ens vattenglas så fort man har druckit en klunk! Och så har dom en bar en trappa ner där man kan fortsätta.

Vi disskuterade det gångna året. Sorgligt nog insåg jag att första halvan av året för min del kan sammanfattas med ett enda namn, och det är en person som jag inte ens har kontakt med längre. Tack och lov för att allting ser så mycket bättre ut idag! Någonstanns har man i alla fall kommit. Valborgen i Uppsala kan föresten ses som en ljus punkt under våren! Sommaren kan nästan sammanfattas med veckan i Visby, för resten av sommaren jobbade jag bara (men nu är jag lite orättvis, för jag kommer ihåg midsommaren på Ornö och en del fina sommarnätter i stan). Under hösten har nästan ingenting bra hänt alls. Men nu är jag antagligen också orättvis. Ungdomsgruppen, med vilka jag spenderar mina måndagskvällar, introducerades i mitt liv någon gång under hösten, men jag kommer inte riktigt ihåg när. Ganska sent.

Hursomhelst, tack vännen för en fin kväll! Nytt år och nya misstag. Jag kan knappt bärga mig!

Jag kan tänka mig att många upplever min blogg som väldigt pretto. Därför vill jag bara förtydliga: Jag är  väldigt pretto. Och det kan jag tänka mig att alla som träffar mig på krogen, i skolan, på jobbet eller på måndagsölen inte alls är medvetna om. Men nu vet ni det och jag hoppas att ingen är besviken.

Inne på toaletten på KB finns det klotter av lite högre kvalitét än på andra toaletter. Såklart. Någon annan än jag måste inse det eftersom att väggarna aldrig saneras. Intressanta konversationer finns att följa. Någon börjar med ett uttalande som någon annan och kanske en tredje svarar på. Såhär:

- Jag har blivit sviken!!
- Jag med, det suger

- Jag skriver ett filmmanus! (men säg inget till nån)
- Jag vill skriva en bok!
- Skriv! Jag jobbar på förlag.

- Jag är kär i en tjej.
- Jag är kär i en litteraturvetare.

- Jag har ätstörningar!

- Kom ihåg tjejer att ni faktiskt är bäst. FUCK PATRIARKATET.
- Men att du orkar...

- KLOTTERDEBUT VID 35!

Snart kommer Aida hit, jag måste börja koka spaghetti. Jag har kommit över gårdagen lite.

Jag kan inte sova. Kanske har jag druckit för mycket kaffe, men det tror jag inte. Jag är nog bara väldigt upprörd. Jag kanske inte borde ha invigt min mamma i bloggvärlden. Men hon var ju så nyfiken och det kan jag förstå. Jag har varit så nöjd över min blogg och därför inte kunnat låta bli att prata om den. Nu känns det plötsligt inte lika roligt. Nu funderar jag på att ta bort inlägget om Nyårsafton, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Jag tror att det var det som störde henne mest. Och så är det tydligen olämpligt att publicera bilder på sig själv. Ja, jag är lite arg och lite ledsen.

Hursomhelst: Livet har återgått till det normala. Ikväll har jag varit hemma hos Lena och tecknat. Morgondagen ska jag ägna på KB. Jag ska läsa en konstvetenskaplig avhandling som heter "Nakna män". Nu undrar ni vad jag möjligen kan ha för användning för en sådan avhandling i mitt uppsatsskrivande och svaret är att den inte har någonting alls med min uppsats att göra. Den ska jag läsa som eget studieprojekt. Kanske kommer det en recension senare i bloggen.

Igår efter måndagsölen hade jag ett ganska långt telefonsamtal med Jocke. Jag pratade om min växande cynism och han pratade om sin. Han kan sina saker. Han tycker att jag ska läsa boken "The Game", vilket jag aldrig i livet tänker göra. Det vore lite som att sälja sin själ till djävulen.

Hoppas ni alla sover gott.

Idag gjorde jag någonting väldigt trevligt som jag skulle vilja göra fler söndagar. Jag åt brunch på Café Kompott. Det är väldigt fint där, specielt om man hamnar i sofforna som vi gjorde. Jag, Lena och Jon hade en ganska lugn kväll igår (för vi tappade bort dom andra och jag bröt av mitt kontokort, dessutom var vi nog inte på humör) så vi var där runt 11 och fick bra platser och fräsch omfångsrik buffé.

Jag åt:

- Smör och ost
- Äggröra
- Falafel
- Vita bönor
- Prinskorv
- Kyckling
- Fil med äppel och hasselnötter
- Pannkakor med sylt och grädde

Jag drack:

- Kaffe
- Apelsinjuice (ej färskpressad)
- Rosa fläderblomssaft

Jag tycker om att äta mycket och länge på morgnarna. En del klarar inte av det, dom säger att dom inte har någon aptit. Jag vaknar för det mesta vrålhungrig, om jag inte ätit väldigt mycket eller väldigt sent kvällen innan. Men på vardagar har man ju aldrig tid att sitta i två timmar som vi gjorde idag, ta pauser i ätandet och sedan börja om.

Just det, Jon har åkt hem nu. Jag tvättar, städar och donar. Efter att jag följt med honom till bussen gick jag hem till Agnes, har inte sett henne på ett tag. Dom har börjat titta på barnvagnar nu. Jag drack en kopp te, sen var jag tvungen att gå igen för att inte missa tvätttiden. Haft ett fint samtal med Aida och gjort upp planer för onsdagen. Idag har allting helt enkelt varit ganska bra.