Sådär.
Några från grafisk illustration hade gjort en jättefin, Tim Burton-inspirerad film, om en strumpa. Vi satt där en stund och mös.
Nere på ädellabb fanns det mycket fint. Någon hade gjutit små döda, förtorkade gnagare:
Fint.
Det jag däremot är besviken på är linjen för Fri konst. Det är nog inte där jag ska gå, kände jag igår. Den fria konsten är inte alls särskillt fri. Det fanns ett antal videoinstallationer som hade behövt en kvart eller mer för att sätta sig in i. Till alla teckningar var det flera ark med text. Jag var lite trött så jag orkade inte riktigt. Måleriet är helt dött, kunde jag omedelbart konstatera. Det existerar inte alls på Konstfack. Det mesta var pretantiöst och svårtillgängligt och om jag ska gå på Konstfack gäller det nog att jag nischar mig, till trä, metall eller textil. För sånt där som fanns på Fri konst-avdelningen kan jag nog inte göra.
På kvällen var jag, Emma och Lena på Vernissage på Moderna Museet. Utställningen med Ed Ruscha invigdes. Jag visste inte så mycket om honom innan, men vi satt en stund och lyssnade på vad Lars Nittve hade att berätta. Sen gick vi in till utställningen, och för andra gången idag blev jag lite besviken. Det här med att måla grafiskt känns konstigt. Kanske är det för att vi idag är så bortskämda med att det finns mycket bättre metoder för att åstadkomma ett grafiskt uttryck, som dessutom blir starkare och bättre. Att man ser framför sig hur Ed Ruscha tejpar och kämpar hjälper inte, det känns lite onödigt. Efter utställningen drack vi lite vin och tittade på böcker i shopen.
Idag ska jag till Moderna museet igen och träffa min mamma. Längtar efter henne.
Konsten och vetenskapen.
Sen började jag ägna mig åt dagens uppgift, att skriva ett ABSTRACT till uppsatsen. Jag tänkte att ni kunde få läsa vad jag har skrivit hittils, så att ni får veta vad uppsatsen handlar om. Här kommer det:
Under 70-talet i Sverige, främst i Göteborgstrakten, började många kvinnliga konstnärer att arbeta med textila material. Detta betraktades som en feministisk strategi för att väcka uppmärksamhet till äldre generationers kvinnors estetiska skapande som förtigits och förpassats till hantverkskategorin. Genom vävning och broderier ville man nu skildra samhällets orättvisor med särskild fokus på kvinnofrågor. Man skapade nätverk och blev på detta vis en stark rörelse som nådde ut till många.
Uppsatsens syfte är att jämföra dagens textilkonst med 70-talets och undersöka ifall de feministiska strategierna som användes då används även idag. Tre verk från 70-talet och tre verk från 00-talet analyseras. Skillnader och likhet i material, motiv, uttryck och innehåll utreds. För att förstå vilka dolda associationer som det textila materialet besitter har jag tagit hjälp av Rozsika Parkers teorier i The subversive stitch. Embroidery and the making of the feminine.Abstract är obligatoriskt. Ett abstract skall ses som en service till andra forskare: genom att läsa abstract till ett arbete skall man kunna bilda sig en uppfattning om vad det går ut på, och om det har relevans för den egna forskningsuppgiften. Ett abstract skall alltså mycket kortfattat, kompletterat med "sökord", presentera uppsatsens syfte, uppläggning och huvudresultat. Det skall däremot inte vara en fullständig sammanfattning av uppsatsen.
Hejdå Nyckelviksskolan.
Hemligt projekt.
Aix-en-Provance och Marseille i bilder.
Vårt hotell.
En fin dörr.
Ost från marknaden i Aix.
Tomater från marknaden i Aix.
Godis-och kakbutik i Marseille.
Karusell.
Marseilles hamn.
Blåa fönsterluckor överallt.
Oliver och rosévin till lunch.
Utsikten över Marseille, på väg upp mot kyrkan.
I kyrkan.
Aida och Henning på ett café i Marseille där de serverade blåbärsöl. Där fanns också en fantastisk hund som jag tyvärr inte hade möjlighet att fotografera.
Moules frites.
Tove äter. Jag måste som sagt skaffa mig en bättre kamera.
Jag har haft det mycket bra och känner mig nöjd och belåten över att vara hemma.
au revoir!
Jag har så stora förväntningar på den här resan, trots den begränsade budgeten. Jag har köpt en baddräkt och planerar bada. Jag vill promenera i Marseilles hamnkvarter. Jag vill sitta vid det lilla bordet på marknaden och dricka vin från vinståndet, som Henning har berättat om. Jag vill gå på Cezanne-museet. Jag vill lära mig några fler franska fraser. Jag vill uppleva skillnaden mellan Aix en Provance och Marseille, som tydligen ska vara ungefär som skillnaden mellan Malmö och Lund.
På måndag kommer jag hem igen,
Sigrid
Yttrandefrihet.
Fint och bra.
Jävla skit.
Om ni inte har någonting att göra idag kan ni alltid åka till Millesgårdens Fontänfest. Min klass ställer ut betongfiskar.
Här är en tavla som jag har målat. Det märks att jag tänker lite annorlunda efter alla veckor med textiltryck, allting jag gör blir lite mer grafiskt.
Jag tänker mycket på den här bilden just nu, för jag tycker om bladen och skulle vilja arbeta vidare med motivet. Å ena sidan tror jag att jag tycker om det grafiska, att det är ganska platt och tråkigt, å andra sidan känns det ibland som ingenting. Som att det är för avskalat, ett motiv som kanske skulle vara snyggt som textiltryck men som inte går att använda som en bild i sig. Och så är det det här med den totala avsaknaden av allt mänskligt. Jag brukar aldrig kunna lämna någonting så.
Kristina.
Vanna Rosenberg var bra. Hon spelade en komplex personlighet, en kvinna uppfostrad till man, men som ändå förväntades vara kvinna i somliga aspekter. När hon äntligen bevisat för alla att hon inte behövde anpassa sig efter några könsroller, på slutet, var det enda som hon ville ha ett litet barn. Jag tror att jag tyckte om den slutklämmen.
Bild lånad från dn.se.
Farnaz Arbabi regiserade, Jenny Wilson stod för musiken. Fint!
Maj.
De senaste dagarna har jag varit lite i skolan och mycket på jobbet. Inte bra alls egentligen. Imorgon ska jag vara i skolan igen, och sen ska jag se till att hålla mig där. Måste ta tillvara på sista veckorna på Nyckelviksskolan.
Om mindre än två veckor åker jag till Frankrike, till Aix-en-Provence! Jag måste komma ihåg att köpa en baddräkt, det är mycket viktigt.
Igår var jag och Peter ute på kvällspromenad och hittade en fantastiskt fin plats, precis intill den gråa betongförorten. En skogsstig som slingrar sig flera kilometer längs vattnet.
Jag sa att när jag gifter mig så ska jag ha en bukett av vitsippor. Peter sa att han trodde att jag skulle ändra mig om fem minuter. Sen började vi prata om pelargoner och franska tulpaner istället. Eller det kanske var mest jag som pratade.
Här kan jag springa på morgnarna, tänkte jag. Och imorse sprang jag faktiskt.