Jag är min egen Dolly Parton.
Jag hade en jättetrevlig lördagskväll, jag som trodde att jag skulle sitta hemma ensam och skriva på min hemtenta. Jag och Linnea gick och såg Jag är min egen Dolly Parton på Zita. Det var en stor salong, och vi var ungefär fem personer i den. Det var en fin film. Jag ville se den för att jag älskar Dolly Parton och för att jag älskar Nina Persson.
Sen drack jag mitt livs första Dry martini. Oliven var bäst. En sak som är bra med zitabaren är att de har "minidrinkar", då blir man lite modigare. Dry Martini var exempelvis inte så gott, men nu vet jag det.
Sen drack jag mitt livs första Dry martini. Oliven var bäst. En sak som är bra med zitabaren är att de har "minidrinkar", då blir man lite modigare. Dry Martini var exempelvis inte så gott, men nu vet jag det.
Mysföreläsningar
Jag läser just nu en kurs om populärkultur och det måste vara det bästa och intressantaste man kan läsa. "Konst" berör kanske, som många av teoretikerna jag nu läser påpekar, inte alla för att den helst enkelt inte når ut till alla. Alla söker inte upp konsten. Konsten söker upp alla, men inte jämt och ständigt. Det gör populärkulturen. Vi har även bästa föreläsarna, en historiker som heter Johan Bergman och som har skrivit en avhandling om politisk musik och andra politiska populärkulturella uttryck under 70-talet. Jag har läst hans avhandling för ett kapitel handlar om textilkonsten på 70-talet, precis som min kandidatuppsats. Vår andra lärare är också underbar. Hon är väldigt nervös och kliar under föreläsningarna på sina armar tills de blöder. Detta gjorde mig obekväm i början men nu har jag så mycket överseende. Hennes föreläsningar ren inspiration. Förra lektionen fick vi titta på:
Jag tycker att bilderna talar för sig själva.
