Sigrids blogg

Jag tyckte mycket om staden Ulaanbaatar, som jag bodde i till och från under tre veckors tid. Allting var liksom lite rough, men det gäller väl egentligen hela Mongoliet. Här kommer lite bilder från min närmiljö, det som var "hemma".

Idag var jag på Edsvik konsthall för första gången på länge. Å det var så trevligt! Jag var inkallad för att vakta en utställning om norsk samtidskonst i några timmar. Peter följde med och höll mig sällskap, Lena jobbade i caféet och vi åt jättegod Moussaka till lunch. Som om det inte var nog så fanns det massa ny fin konst där också!

Igår blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå. Jag tänkte mig att Peter på ett lugnt och fint sätt skulle få träffa några som jag tycker om och som inte ingår i UG på något ölhak i Stockholm. Men jag jobbade till halv åtta och när jag och Peter kom var de andra på väg till någon butik på Östermalm, för där fanns det sprit. Jag förstod inte vad det var för butik eller varför vi skulle dit, men det var bara att hänga på. Butiken var en butik för herrkläder och en av killarna som var med oss jobbade där (han hade rosa skjorta) och kunde öppna. Där hängde kostymer längs hela väggarna och vi blev bjudna på mousserande. Det var en stämningsfull lokal för en liten minifest, men jag undrar om det i efterhand blev dyrt för honom (han med rosa skjorta). Emelies lillebror var förfriskad och energisk och sprang omkring och öppnade massa skjortförpackningar. Efter ett tag gick vi vidare. Jag vet inte vart de andra tog vägen men jag och Peter gick ut på Djurgården och satt där och drack folköl.

Idag konstaterade jag och Peter att vi nog är pojk-och flickvän med varandra och det är ju någonting att vara glad över.

Nu vill jag bara titta på tv. Jag ska se en fransk-amerikansk dokumentär om unga mammor i USA som bakar cupcakes och kämpar för att vinna den åtråvärda titeln "Young mum of the year". USA alltså, dom är ju inte riktigt kloka.

En av mina stamkunder är dum i huvudet och jag hatar honom. Eller egentligen är han väl ingen kund eftersom att han aldrig köper någonting- han bara kommer hit och förstör.

Jag måste tipsa om en bok som jag bläddrar i jätteofta, den heter Konstfeminism och är stor och rosa. Den behandlar allt viktigt som hänt inom området i Sverige sedan 70-talet och fram till idag. Den innehåller minst lika mycket bilder som text och så är den väldigt personligt skriven, många konstnären från tiden då det begav sig får komma till tals. Dom var och är både duktiga och modiga!

Förra sommaren spenderade jag nästan all min tid i Stockholm,bortsett från en vecka på Gotland. Jag var knappt någonting i varken Nynäshamn eller Västmanland. Nu känns det tvärtom ganska naturligt att lämna stan så fort jag har en eller några dagar ledigt. Jag liksom längtar efter skogen och havet. Hela den här veckan ska jag jobba, så nu är jag fast i förorten för ett tag. Det känns sådär.

Jag och Peter kom tillbaka hit till lägenheten sent i går kväll efter att ha haft en dag tillsammans i Nynäshamn. En bra dag. Nu har han sett allt som är värt att se enligt mig. Vi gjorde nynäshamnska saker hela dagen; åt glass i hamnen, promenerade runt ringvägen, kastade macka, köpte lax från rökeriet som vi sedan åt på baksidan bland rosenbuskarna. Drack pappas Bedarö bitter. Det är väldigt skönt att ha ett helt radhus för sig själv.

Jo, så här är det, Sigrid är inte bara intresserad av konst, hon läser även en hel del böcker. Någon som jag beundrar väldigt mycket är allkonstnären Tove Jansson. Hon är nog faktiskt allra bäst. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka att hon är fantastisk, men så är det iallafall. Hon tecknar som jag skulle vilja teckna och hon skriver som jag skulle vilja skriva. En del människor är bara så jäkla begåvade och duktiga och kloka. Nu ska ni få ett typexempel med många vackra ord:

Jag och Lena är för unga för att få gå ut och dricka öl i Sundbyberg, den upptäckten gjorde vi igår. Surt. Så vi gick hem och kröp ner i hennes säng och drack öl där istället. Och så tittade vi på filmen Happy go lucky. Så himla bra.

I torsdags var jag och hälsade på Vera och Agnes och Rickard ute på Stavsnäs. Jag badade för första gången i år och hade det bra. Vera har blivit ganska stor nu.

Sedan jag kom hem från min resa har jag varit på ett specielt humör. Att säga att jag är ledsen eller sorgsen vore att överdriva väldigt mycket, egentligen är jag tvärt om riktigt glad. Kanske är nostalgisk snarare rätt ord. Jag har fått ett jättelångt brev från Johanna - hon längtar hem och jag längtar efter henne. Den 28:e kommer Sofia hem. När man vet att man snart får träffa någon tänker man på personen mer. För att spä på den här sinnesstämningen ytterligare håller jag på att läsa Tove Janssons Pappan och havet. Och så tänker och tittar jag på saker som är fina men samtidigt lite ensliga och kusliga. Exempelvis...

I Peking, bredvid Maos musuleum, fanns en stor skulpturgrupp som jag tyckte var väldigt pampig.

Nu är jag tryggt och ordentligt hemkommen! Lite mer än två dygn senare än tänkt landade jag på Arlanda. Jag tänkte att jag skulle skriva det gnälligaste blogginlägget någonsin och ingående beskriva all väntan på flygplatser och hotell på grund av försenade och inställda flyg från Ulaanbaatar och Peking. Men nu när jag väl är hemma och har fått träffa Peter och mamma och promenarat i skogen och druckit starkt gott kaffe så har jag liksom glömt bort hur eländigt det var...nu känns det mer intressant att skriva om vilken fin resa jag har gjort. Jag ska inte berätta om allt på en och samma gång. Ni får små doser i taget.

Jag kommer länge att minnas hur det kändes att rida vacker häst på den mongoliska stäppen.

Kära dagbok!

Igår fyllde jag 22 år. Ganska stor nu. Tack alla ni som grattade.

Vi hade en liten fest, jag och Lena lagade mat nästan hela dagen. Ungnsbakade GRÖNSAKER. Sen gick vi till den lilla lokala puben. Vår stenhårda nomadschaufför (före detta munk, svarta börsenhaj, poliskommisarie m.m) var ganska full och följde med och började discodansa. Rökmaskinen sattes igång. Lena och jag hade tänkt att bara vi två skulle gå dit och få ett tillfälle att ventilera. Men det blev bra så här med.

Och snart kommer jag hem. Jag vill plocka blåbär och bada och träffa alla jag saknar så fort som möjligt. Jag ska bara titta till min lägenhet först. SEN.