Sigrids blogg

Kära dagbok.

Om man går till Myrorna i Ropsten på vägen hem från skolan hinner det numera bli så här mörkt på vägen hem:

En cylinderformad industribyggnad med upplysta måsar på.

 

Myrorna i Ropsten är bäst. På vägen dit går man genom ett magiskt industrilandskap. Fult på dagen, men vackert när det är mörkt.

 

Idag har jag verkligen kommit igång med vävandet. Jag visste väl att jag skulle tycka om det här. Än så länge befinner jag mig i övningsstadiet så jag utgår inte från någon skiss eller plan. Ändå tycker jag att man lyckas få in lite av sin karaktär i duken. Det är riktigt roligt att väva och det går fort. Det som tar otroligt mycket tid är förarbetet, det ägnade vi två hela dagar åt att lära oss. Ändå kommer vi alla sexton att behöva hjälp igen när vi ska säta upp våra riktiga vävar, det kan jag lova er.

 

 

Igår, fredag, var jag och min klass och tittade på keramikkonst. Vi har nämligen börjat hålla på med keramik nu och jag tycker om det jättemycket fast leran ibland känns lite svårhanterlig. För att visa vilka fantastiskt saker man kan åstadkomma med lera tog vår lärare med oss till Galleri Inger Molin där Eva Hild ställer ut.

Här slipar hon leran när den har torkat litegrann.


Exempelvis så här blir det.



Eller så här.

Kanske blir man inte så imponerad om man inte har känt på hur det är att arbeta med lera själv. Vet inte. Vi blev väldigt imponerade. Galleristen var jättenervös att vi skulle ha ner någonting. Hon harklade sig om vi gick för nära och skrek nästan när Sam snubblade i trappen. Ibland tycker jag att det är väldigt mysigt att strosa omkring på Östermalm. Man ser fina, exklusiva saker och så ser man alltid medelålders kvinnor som påminner lite om min mamma.

Jag är på jobbet, så jag borde väl egentligen inte blogga.

Ikväll är det HOOTCHII KOOTCHII!

Förra inlägget handlade om ytterst värdsliga saker. Men så kom jag på att jag faktiskt hade en viktig sak att säga: Jag tycker att alla ni som har möjlighet ska gå till kulturhuset och titta på de konstutställningar som finns där nu. Den iranska konstnären Shirin Neshat ställer ut fyra stycken väldigt vackra videoverk. Utställningen heter Kvinnor utan män och det kändes lite som att dras in i en drömsk, ondskefull sagovärd. Det var konstigt att komma ut i gråa Stockholm igen efteråt.

Den här veckan har jag haft höstlov. Det har varit skönt, men nu saknar jag skolan. Alla människorna, de fasta rutinerna, Alejandro the DJ.

I måndags pluggade jag hela dagen nästan. Tisdagen och onsdagen jobbade jag, onsdag eftermiddag åkte jag upp till Västmanland och hälsade på min mormor Ingrid. Det var skönt och långtråkigt på samma gång. Jag vet inte hur jag ska beskriva tillvaron däruppe. Man kurar framför tvn mest hela tiden. Vi har bakat kanelbullar, virkat och läst Svensk Damtidning. Ibland går man långa skogspromenader, men det är lite för kallt för att vara skönt egentligen. Andra saker blir viktiga än de som är viktiga hemma. Exempelvis Prinsessan Madeleines förlovningsring. Och den i jämförelse med Victorias förlovningsring.

 

Vilken tycker ni är finast?

 

Idag har jag inte gjort någonting. Jag kommer inte ihåg när jag hade en söndag helt ledig senast. Peter och jag har båda varit lite bakis. Tittat på film, lyssnat på musik. Jag fick rysningar av en jättegammal låt, Where the wild roses grow. Fast det var mest för att Peter beskrev vad den handlade om: MORD!! Han slår sönder hennes huvud med en sten. För att han älskar henne.

 

 

Ursäkta att jag bloggar så här tidigt på morgonen, men jag vill bara säga att i jul (innan julafton!) åker jag och Peter till London!

Jag tror att det kommer bli så himla bra!

 

Igår gjorde jag även för första gången på länge av med riktigt mycket pengar. Jag köpte lite vanliga kläder, block från blockmannen som kom till skolan med sin vita truckbil, och ett rouge. Saker jag behöver, praktiska vanliga saker. Men jag såg väldigt mycket fantastiskt fint. Sådana saker som man absolut inte behöver. Vi strosade på Pom pom parlour länge.

 

En röd korsett

 

En hårprydnad med fåglar. Nästa fredag ska jag på Hattmakarkväll. Hoppas det blir av, det vore så roligt att göra någonting fint. Hoppas.

På grafiken håller vi nu på med någonting som kallas Kollografi. Jag vet inte om jag kan förklara. Det handlar om att på olika sätt, genom att klistra och spackla och limma, få fram olika strukturer på en kartongskiva. Det är roligt, men resultatet är väldigt oberäkneligt. Man ser knappt vad man gör under själva processen. Det här gjorde jag idag:

 

 

Min grafiklärare brukar visa upp sin flickväns konst när han nämner den här metoden för det är vad hon jobbar med. Han är rysligt stolt, vilket jag tycker är väldigt fint.

 

Ikväll kommer Johanna hit och sover över. Ha en fin fredagskväll!