Jag pluggar italienska.
Imorgon börjar min kurs i italiensk litteratur, som jag nu framöver ska ägna mina tisdagskvällar åt. Jag är så himla nervös. Jag tycker att jag klarar av att läsa ganska svår italiensk litteratur, men däremot vet jag inte alls om jag kan prata längre. Det var så länge sen. Jag vet att undervisningen kommer vara helt på italienska och att vi kommer behöva presentera oss och berätta vad vi gjort under sommaren på italienska det första vi gör. Jag har alltid tyckt att det känns som om man använder andra muskler i munnen när man pratar italienska. Man blir liksom trött i kinderna när man är van att prata svenska. Mina italienskamuskler är nu helt otränade, de kanske inte ens finns längre. Tänk om vår lärare tycker att jag är för dålig för att läsa kursen, att jag borde hoppa ner till steg ett igen. I så fall skulle hon säga det direkt inför hela klassen, det vet jag, för jag har haft henne som lärare förut.
Jag känner mig helt enkelt orolig. Inte alls någon trevlig kväll. Ingen måndagsöl och dessutom måste jag sova ensam och hela lägenheten är stökig och otrevlig.
Byster av viktiga antika män på Vatikanmuseet. Ibland saknar jag Rom. Jag tänker så ofta att jag borde åka tillbaka.
Jag har inte skrivit så mycket om vad som händer på Nyckelviksskolan än inser jag. Där händer det mycket. Jag tycker väldigt mycket om min klass. Vi hade en väldigt intensiv lära oss tycka om varandra-vecka förra veckan som det känns konstigt att skriva om såhär i efterhand. Kanske när andan faller på.
Jag känner mig helt enkelt orolig. Inte alls någon trevlig kväll. Ingen måndagsöl och dessutom måste jag sova ensam och hela lägenheten är stökig och otrevlig.
Byster av viktiga antika män på Vatikanmuseet. Ibland saknar jag Rom. Jag tänker så ofta att jag borde åka tillbaka.
Jag har inte skrivit så mycket om vad som händer på Nyckelviksskolan än inser jag. Där händer det mycket. Jag tycker väldigt mycket om min klass. Vi hade en väldigt intensiv lära oss tycka om varandra-vecka förra veckan som det känns konstigt att skriva om såhär i efterhand. Kanske när andan faller på.
Nya tag.
Ursäkta den dåliga uppdateringen, men skolstarten innebar en stor shock och omstälnning som fick mig något ur balans. Jag tror att från och med nästa vecka kommer jag att ha funnit mig tillrätta i min nya tillvaro. Den här veckan har vi haft någonting som de kallar Startvecka. Vi har varit på skolutflykt och tittat på offentlig konst och sovit på Skanstulls vandrarhem. Vi hade en väldigt lyckad middag/fest i en lokal som heter Kapsylen som ligger i samma hus som Café 44 om någon varit där? Vi åt chevretoast och sallad bestående av bulgur, spenat, ruccola, körsbärstomater, rödlök, oliver, soltorkade tomater svarta bönor, kikärtor och kidneybönor. Till det dijonsenapdressing och rosévin. Mums.
Sedan tyckte våra lärare att det var dags för oss att gå vidare och då tänkte vi först sjunga karaoke på Kellys. Men vår söte lille australienare har inte lärt sig de svenska utelivskoderna än så han försökte ta sin vinflaska med sig in på stället. Så får man inte göra ju. Så vi fick gå vidare. Istället gick vi till Carmen, där jag träffade massa personer som jag känner, vilket ju är lite fel när man är på klassresa. Sen välte Linnea ut en ölflaska och då blev vi ungefär utslängda och portade därifrån i evigheters evighet. Vi sa att vi ändå inte ville komma tillbaka! Så gick vi därifrån i samlad trupp, mycket dramatiskt. Efter det liten lugn efterfest på vandrarhemmet
Idag fortsätter startveckan, med sovmorgon till 10. Vi ska bygga skulpturer i trädgården till Trädgårdsfesten, som vi ska ha på fredag.
Igår kväll firade jag och Peter att jag kommit hem från min utflykt och att vi officielt sett varit tillsammans i en månad (fast vi tycker båda att vi varit tillsammans mycket längre). Vi åt god plockmat, tittade på Miss Marple och åt 88 procentig choklad tillsammans med lyxkaffe. Jag har fått en ananasblomma och jag önskar just nu verkligen att jag hade en kamera. Jag gogglade saken, och ungefär såhär ser den ut:
Fast ändå inte riktigt. Min ser lite mer ut som en ananas tycker jag.
Sedan tyckte våra lärare att det var dags för oss att gå vidare och då tänkte vi först sjunga karaoke på Kellys. Men vår söte lille australienare har inte lärt sig de svenska utelivskoderna än så han försökte ta sin vinflaska med sig in på stället. Så får man inte göra ju. Så vi fick gå vidare. Istället gick vi till Carmen, där jag träffade massa personer som jag känner, vilket ju är lite fel när man är på klassresa. Sen välte Linnea ut en ölflaska och då blev vi ungefär utslängda och portade därifrån i evigheters evighet. Vi sa att vi ändå inte ville komma tillbaka! Så gick vi därifrån i samlad trupp, mycket dramatiskt. Efter det liten lugn efterfest på vandrarhemmet
Idag fortsätter startveckan, med sovmorgon till 10. Vi ska bygga skulpturer i trädgården till Trädgårdsfesten, som vi ska ha på fredag.
Igår kväll firade jag och Peter att jag kommit hem från min utflykt och att vi officielt sett varit tillsammans i en månad (fast vi tycker båda att vi varit tillsammans mycket längre). Vi åt god plockmat, tittade på Miss Marple och åt 88 procentig choklad tillsammans med lyxkaffe. Jag har fått en ananasblomma och jag önskar just nu verkligen att jag hade en kamera. Jag gogglade saken, och ungefär såhär ser den ut:
Fast ändå inte riktigt. Min ser lite mer ut som en ananas tycker jag.
Jag var lite sjuk...men nu tror jag att jag mår bra.
Det är lite förrädiskt det här med sjukdomar. Peter har varit knallförkyld ganska länge, så om jag skulle få någonting tänkte jag att jag borde ha fått det. Igår insjuknade jag - men idag har jag bara lite ont i halsen. Hoppas hoppas att det bara hoppade över mig. Jag har inte tid att vara sjuk, imorgon börjar jag ju skolan.
Jag sov till ganska länge idag. Till nyss, faktiskt. Nu dricker jag kaffe och lyssnar på Ace of Base.
Blivande Nyckelviksskolan-elev.
Peter tycker att jag och min mamma ser nästan likadana ut. Hon gick också på Nyckelviksskolan när hon var ung.
Jag sov till ganska länge idag. Till nyss, faktiskt. Nu dricker jag kaffe och lyssnar på Ace of Base.
Blivande Nyckelviksskolan-elev.
Peter tycker att jag och min mamma ser nästan likadana ut. Hon gick också på Nyckelviksskolan när hon var ung.
Affischkonst.
Vet ni vad jag har gjort? Jag har köpt en affisch. Från Nordiska museets webbshop, en reproduktion av deras proggaffischer som de just nu ställer ut. Några av dem finns att köpa men de flesta var redan slutsålda. Jag kände mig så oerhört stressad och så bara fattade jag ett beslut!
Min affisch är väl egentligen inte så typiskt proggig och egentligen passar den väl inte så bra in i min lägenhet heller. Jag får fundera lite på var och hur.
På fredag hade jag tänkt att jag skulle gå och se själva utställningen. Jag ska fråga Lena och Emma om de vill följa med. Jag hade tänkt fråga mamma ockå om hon var intresserad. Och Agnes och Vera. Tänk om alla vill följa med, det skulle bli så himla bra.
Min affisch är väl egentligen inte så typiskt proggig och egentligen passar den väl inte så bra in i min lägenhet heller. Jag får fundera lite på var och hur.
På fredag hade jag tänkt att jag skulle gå och se själva utställningen. Jag ska fråga Lena och Emma om de vill följa med. Jag hade tänkt fråga mamma ockå om hon var intresserad. Och Agnes och Vera. Tänk om alla vill följa med, det skulle bli så himla bra.
En liten parantes bara, en tanke om dagens samhälle:
Fler saker borde vara gratis, eller åtminstonne billigt. Kommer ni ihåg för några år sedan när alla museer i Stockholm hade gratis inträde? Det var fint, det innebar att alla kunde gå och titta på konst och sånt när och om dom ville. Jag vet att alla inte vill. Men man kunde. I London är det så, det vet jag, för jag var där för inte alltför längesedan. Det är även trevligt med ställen som anpassar sina priser efter att de har en målgrupp med begränsad inkomst. Exempelvis Nyckelviksskolans restaurang där lunchen kostar 30 kr för eleverna. Eller på Norrlands nation i Uppsala, där garderoben kostar 6 kr (eller om det är 4, kommer inte så noga ihåg). Det här är förmodligen ställen som inte går runt, men som inte bryr sig om det eftersom att de får ekonomiskt stöd någonstanns ifrån.
Fler saker borde vara gratis, eller åtminstonne billigt. Kommer ni ihåg för några år sedan när alla museer i Stockholm hade gratis inträde? Det var fint, det innebar att alla kunde gå och titta på konst och sånt när och om dom ville. Jag vet att alla inte vill. Men man kunde. I London är det så, det vet jag, för jag var där för inte alltför längesedan. Det är även trevligt med ställen som anpassar sina priser efter att de har en målgrupp med begränsad inkomst. Exempelvis Nyckelviksskolans restaurang där lunchen kostar 30 kr för eleverna. Eller på Norrlands nation i Uppsala, där garderoben kostar 6 kr (eller om det är 4, kommer inte så noga ihåg). Det här är förmodligen ställen som inte går runt, men som inte bryr sig om det eftersom att de får ekonomiskt stöd någonstanns ifrån.
Jag vill, jag vill, jag vill!
Jag längtar efter hösten och allt som den innebär. Jag är så himla pepp. Jag ska få A på alla tentorna på den lilla italienskakursen som jag ska läsa och så ska jag ta min tid på Nyckelviksskolan på största möjliga allvar. Jag ska inte bli ledsen över allt som jag tycker är svårt, typ kroki.
Jag ska läsa Virginia Woolfs samlade verk och så ska jag läsa Kometen kommer och Sent i november och Trollvinter. Dessutom tänker jag blogga lagom mycket så att min mamma och pappa vet hur jag mår och vad jag gör.
Jag ska vara världens bästa moster, syster, flickvän och vän. Dessutom tänker jag vara snygg (alltså fint smink, fint hår (Lenas ansvar) och fina kläder). Utseende är ju som alla vet kopplat till pengar - jag tänker alltså jobba åtminstonne så pass mycket att jag inte är fattig. Jag ska ha en jättefin och varm höstjacka.
Jag ska läsa Virginia Woolfs samlade verk och så ska jag läsa Kometen kommer och Sent i november och Trollvinter. Dessutom tänker jag blogga lagom mycket så att min mamma och pappa vet hur jag mår och vad jag gör.
Jag ska vara världens bästa moster, syster, flickvän och vän. Dessutom tänker jag vara snygg (alltså fint smink, fint hår (Lenas ansvar) och fina kläder). Utseende är ju som alla vet kopplat till pengar - jag tänker alltså jobba åtminstonne så pass mycket att jag inte är fattig. Jag ska ha en jättefin och varm höstjacka.
Från minimarket
