Jag önskar.
Bild:rodeo.net/niotillfem/
Men det som jag mest av allt önskar just nu, denna torsdagskväll, är att jag kunde förstå Schillers estetiska brev (alla 27!). Seminariet är imorgon klockan 10. Jag och min grupp ska träffas imorgon kl 09 och se ifall någon av oss har lyckats utvinna mer än då vi träffades igår och diskuterade. Jag har googlat runt lite, tänkte att någon kanske tagit på sig att göra en översättning till vanligt språk. Inte, men det finns tydligen ett Schillerinstitut. Grundaren, Helga Zepp-LaRouche, hävdar att Schiller aldrig tidigare varit så aktuell.
Det jag har förstått, som jag är bergssäker på, är att människan själv och enbart själv kan sätta sig i frihet. Kan jag inte säga någonting imorgon tänker jag säga det, kanske till och med upprepa det.
La Strada
Igår var jag och pappa på bio och såg La Strada (landsvägen) av Federico Fellini från 1954. Den har blivit lite av ett stående skämt i vår familj. Pappa tog i all välmening med Agnes på den när hon kanske var lite för liten. Enligt hennes upplevelse är La Strada en flera timmar lång, svartvit monolog. Men så var det ju inte. Inte tråkig, däremot sorglig. Det var synd om människorna för de var fattiga och levde under osäkra omständigheter. Men de var också, även om de nog inte kunde uppfatta det själva mitt i allt lidande, delaktiga i ett stort äventyr och i en fantastisk miljö. Jag önskar att de hade fått promenera längs stränderna under lyckligare omständigheter. Utan att behöva vara hungriga, frysa eller veta att de inte har någonstanns att ta vägen.
Giulietta Masina
På tåget.
Vad fint att man kan göra någon glad bara genom att vara den man är, bråka om sakerna man bråkar om. Vi kanske påminde henne om någonting eller någon.
Välkommen till världen lilla du.
Hyperrealistisk konst av Ron Mueck. Vi är inte så vackra när allt kommer omkring.
Gott nytt år!
Nytt år igen. 2010 verkar för de flesta ha varit ett ganska kärvt år, ytterst kantat av saknad, sorg och ensamhet. Så lät det övervägande igår när jag och mina närmaste skulle sammanfatta det gångna året (jag är så glad att jag vet det här om mina vänner. Jag tror att alla inte vet sådant om varandra). Jag tycker om att sammanfatta, det är så mycket som annars lätt glöms bort, saker som förtjänar att bli ihågkomna.
Ur ett samhällsperspektiv var riksdagsvalet det sämsta med 2010. På det mer privata planet var det sämsta bröstcancer. Sen, mot slutet av året, försvann bröstcancern och det blev genast det bästa. Andra bra saker var att Peter flyttade in hos mig. Jag träffade Judith och Linnea. Jag var i Frankrike två gånger. Min syster blev fru.
2011 tänker jag nu kommer att bli året då jag pluggade och slet, levde lite knapert men var ganska nöjd med allt det jag gjorde ändå. Jag ser fram emot att läsa största delen av min vakna tid, det är ju ändå den bästa sysselsättningen.
Bild: Lelove
