Godmorgon Ulaanbaatar.

De vanliga morgonbestyren. Duscha kallt, eftersom att varmvattnet är avstängt i tre veckor. Orka koka vatten. Försöka få Jessica att äta något annat än choklad till frukost, men sen ge sig eftersom att hennes föräldrar inte insisterar.

Igår åt vi indisk mat, vilket innebar grönsaker!! Det var så länge sedan. I stort sett så lever vi annars på kött och mejeriprodukter. Det börjar kännas tungt...

Jag önskar att det inte skulle bli så fruktansvärt varmt idag, men det ser ut att bli samma väder som de senaste dagarna.
Igår var vi och hälsade på en konstnär som Joakim känner i hans atelje. Det var mysigt. I ett stort hus ryms massor av ateljeer, hur många konstnärer som helst verkade få plats. Han delade atelje med sin son, som kunde lite engelska för han hade studerat konst ett år i USA. Små saker som gör en glad när man befinner sig i ett land där man har så svårt att kommunicera. Sonen, vet inte vad han heter, ska medverka i en utställning som börjar idag, med andra unga mongoliska konstnärer. Dit ska vi nog gå. Jag tyckte han var bättre än sin pappa, men det kändes det som att man inte riktigt fick tycka.

Jag tecknar lite, men ganska lite.

Lever fortfarande.

Hej bloggen!

Jag överlevde vildmarken. Jag har utstått isande kyla (första natten) och stekande sol (igår). Jag har varit smutsig utan att gnälla nästan någonting. Toalettbestyren var det jobbigaste,men allt går.

Jag har ridit. Galopperat när Ghanaa red före och höll i och ridit lugnt och stilla på egen hand. Klappat världens minsta kalv. Hälsat på familjens bekanta nomader i deras geer. 

När man promenerar på steppen i Mongoliet hittar man benknotor och tomma vodkaflaskor.

Jag tänker på er därhemma. Saknar Vera något fruktansvärt, och får ångest när jag tänker på att hon växer och utvecklas utan att jag får vara med! 

Midsommar i Mongoliet.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tycker mer om Mongoliet än Kina (det lilla jag har sett, alltså Beijing). Det är väldigt avslappnat här, livet flyter på.

Familjen har en lägenhet i staden och ett hus på landet, där mormor och lite annat folk dom känner och är släkt med också bor. Vägen ut på landet är katastrofal, men våra förare vet vart de värsta groparna är. Under bilfärden från flygplatsen förklarade Odul att man inte krockar i Mongoliet, så vi skulle inte oroa oss över att det inte fanns några bilbälten.Korna och hästarna och hundarna går orädda nära vägen. Om morgnarna äter vi kött och färsk, nykokad mjölk. Och imorse fick vi även friterat bröd som heter Bing. Till lunchen dricker vi vodka, varje dag. Jag har hört att vädret i Sverige är sådär, men här var det faktiskt snö när jag vaknade idag. Kallt och blåsigt. Annars har det varit runt 25 grader sedan vi kom.

Självklart längtar jag hem lite på självaste midsommar. Men om ett tag ska vi gå till en ungersk restaurang och äta sill. Vet inte om det kommer smaka likt den ni äter.

Imorgon händer mycket spännande saker, då åker vi långt ut på landet. Vi ska sova i tält och rida på vilda vackra hästar.
Jag har köpt en varm och fin mössa. Nu är jag beredd på nästa oväder.

Beijing.

Det här är andra dagen i Peking. Vänjer mig inte vid att säga Beijing. Igår såg jag himmelska fridens torg och en fin arbetarklassens kamp-skulptur. Jag är hemskt ledsen, men jag kan inte ge er några bilder för tillfället. Stadsbilden här är imponerande och det är mycket neonljus om natten. Snart ska vi till muren. Jag dricker kaffe ur en marrimekko-mugg, för vi bor i en svensk diplomatlägenhet. Mycket fint, mycket marimekko.

Innan vi fick gå av planet igår var alla passagerare tvungna att lämna in hälsoförsäkringar, sen kom två sjukvårdare ombord och tog tempen på alla. När vi skulle lämna flygplatsen gick vi igenom ytterligare två feberdetektorer.Hittills har jag ätit lever, padda, peking-anka, friterad fisk mm. Vissa saker är väldigt billigt, som att åka taxi, det brukar kosta ungefär 20 kr.

Det här inlägget gick mest ut på att jag har det bra. Hoppas ni också har det. Lena hälsar.

Om ni är nyfikna.

Mongoliet

Från Wikipedia

Монгол улс
Mongol uls
Mongoliets flagga
Mongoliets statsvapen
Flagga Statsvapen
Valspråk: inget
Nationalsång: Bügd Najramdach Mongol
Mongoliets läge
Huvudstad Ulaanbaatar
47° 55' N, 106° 53' E
Största stad Ulaanbaatar
Officiellt språk mongoliska
Statsskick
president
premiärminister
republik
Nambaryn Enchbajar
Sandzjaagijn Bajar
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd
från Kina

11 juli 1921
Yta
 • Totalt
 • Vatten

1 565 000 km² (18:e)
0,6%
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

2 832 224 (134:e)
1,8 inv/km² (193:e)
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2003)
$1 188 milj (150:e)
Valuta tögrög (MNT)
Tidszon UTC+7, +8
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Najramadlin Orgil
4 374 m ö.h.
Uvs Nuur
km²
Selenga
km
Nationaldag 11 juli
Landskod MN, MNG
Landsnummer 976
 

Mongoliet (på mongoliska Монгол улс) är en stat belägen i det inre av Asien, mellan Ryssland i norr och Kina i söder. Landet är indelat i 21 provinser (ajmag) samt stadsområdet runt huvudstaden Ulaanbaatar. Mongoliet har också varit känt som 'Yttre Mongoliet' för att skilja det från Inre Mongoliet som är ett autonomt område i Kina. De milsvida öknarna och stäpperna, och ett klimat med våldsamma temperaturskillnader och en glest utspridd befolkning som fortfarande till viss del består av nomadiska boskapsherdar - allt är faktorer som bidragit till att hålla landet avskuret från det moderna samhället. Historiskt sett kan emellertid Mongoliet se tillbaka på tider av kulturell och politisk blomstring. På 1200-talet enade Djingis khan (1162 - 1227) de mongoliska folkstammarna och grundade världshistoriens största rike, som sträckte sig från Östeuropa till Stilla havet och i söder ned till den norra delen av en indiska subkontinenten. Det mongoliska riket föll samman 1368, då Mongoliet kom under kinesiskt herravälde. Efter revolutionen och inbördeskriget i Ryssland (1918 - 1922) fördrevs kineserna från landet, och 1924 utropades Mongoliet till en folkrepublik efter sovjetiskt mönster. 1961 blev landet medlem av Förenta Nationerna. Idag efter drygt 70 års socialism i skuggan av Sovjetunionen, försöker landet etablera en demokratisk regeringsform.

Geografiskt sett kan Mongoliet indelas i två huvudregioner. Den nordvästra delen domineras av Mongoliska Altaj (Mongol Altayn Nuruu), Changaj (Hangayn Nuruu) och Gobi Altaj (Govi Altayn Nuruu). Här växlar landskapet mellan höga bergskedjor (som reser sig över 4 000 meter över havet) och vidsträckta så kallade intermontana bäckenområden med talrika saltsjöar. Stora grässtäpper används till betesmarker åt väldiga hjordar av nötkreatur och får, och här odlas även vete. I Altajs högländer i nordväst är bergssluttningarna täckta av barrskogar. Den andra huvudregionen omfattar landets södra delar. Den består av vågig halvöken och stäpp, som genomkorsas av sänkor med saltsjöar och saltträsk; i söder omfattar regionen även stora delar av den steniga Gobiöknen.

Även om fler invånare numera bor i städer eller tätorter än på landsbygden kan man ännu träffa på många nomader. Kreatursuppfödning (getter, får, jakar, kameler och hästar) är fortfarande stommen i det traditionella näringslivet. Det är också orsaken till att Mongoliet har flest antal kreatur per invånare i världen. Boskapsskötseln står för mer än två tredjedelar av landets totala produktion. Under den socialistiska perioden vidareutvecklades textil- och livsmedelsindustrin., och i samarbete med Sovjetunionen och COMECON/SEV ("Rådet för ömsesidigt ekonomiskt bistånd") satsade man på exploateringen av mineraltillgångar som koppar, molybden och kol. Mongoliet är dessutom världens största leverantör av flusspat.

Numera har man stiftat nya lagar som ska reglera mineralutvinning, turism och ekonomisk planering. Mongoliet är fortfarande beroende av finansiellt bistånd från utlandet, eftersom bortfallet av det tidigare stödet från Sovjetunionen är mycket kännbart. Hittills har man dock inte lyckats hitta några finansiärer för att kunna påbörja utvinningen av de stora olje- och naturgasreserverna.

 

Ha det bra! Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna blogga, om ens alls. Det återstår att se.


Hösten är säkrad.

För jag har kommit in på Nyckelviksskolan. Jag ska lära mig väva, bland mycket annat.

Någon har tittat på min konst och tyckt att den är tillräckligt bra.

När jag kommer hem från Mongoliet tänker jag söka jobb på Konsum och Ica.

Nu börjar det dra ihop sig.

När jag tänkte framåt för ungefär två veckor sedan tänkte jag att det sista som händer innan Mongoliet är vernissagen, sen är det bara att åka. Och vernissagen var ju igår. Nu ska jag bara städa, packa och jobba. Gå på en jobbfest (tråkigt) och en releasefest (roligt). Sen åker jag! Det finns några människor som jag inte kommer hinna träffa. Så är det.




Andra kommer jag få träffa, men inte tillräckligt. Jag vill inte tänka så mycket på det, men jag hoppas att saker och ting inte kommer förändras alltför mycket medan jag är borta. Det vore fint om jag kom hem till det som är nu.

Vernissage.

Ikväll har min klass (eller vad man ska kalla det) avslutningsvernissage på Edsvik konsthall. Jag är nervös. Det är konstigt att se sina tavlor på väggen och att folk kommer dit för att titta på dom. Vernissager är lite som studentmottagningar eller födelsedagar, släkt och vänner blandas och man själv står i mitten och får alldeles för mycket uppmärksamhet.

Bal och motgångar.

Igår runt klockan sex körde Lenas pappa oss till Edsbergs slott. Klockan halv fem imorse kom han och hämtade oss. Så var det med det.







Hela kvällen och natten dansade vi och minglade med musikaliska geniungdomar. Jag, Lena och Emma representerade målarkonsten. Många där som man pratade med hade gått på kungliga musikhögskolan i uppemot fem år och ville nu söka sig ut i Europa, men det är ju så himla svårt att hitta tillräckligt bra lärare som man klickar med. Den framtida eliten. Dessutom var alla, killar som tjejer, sjukt vackra och sjukt trevliga.

Idag fick jag reda på att jag inte kom in på Gerlesborgsskolan. Det hade jag egentligen inte trott heller , men med genierna från igår färskt i åtanke så känner jag mig nu ganska medelmåttig. Men: någon av de överbegåvade ungdomarna igår sa att för att bli riktigt bra på någonting ska man ägna ungefär 100 000 timmar åt det. Det motsvarar ungefär fem års heltidsarbete räknade vi ut. Jag har ägnat mig åt måleri på allvar i ett halvår. Så jag tänker inte deppa.

Nu vill jag komma in på Nyckelviken för jag vill lära mig väva. Fortsätter jag på Edsvik får jag lära mig väva på annat håll. Ibland måste man ta alternativa vägar.

Nu ska jag till Skanstull och mysa.

Godmorgon.



Relativt nyvaken. För idag har jag tagit en jättelång sovmorgon. Varje dag hittills den här veckan har jag vaknat halv sex och det är jag inte van vid, alltså har jag inte anpassat mina kvällsvanor och alltså har jag varit trött. Men nu så. Jag kommer ihåg att någon väckte mig tidigt och var tvungen att gå till jobbet. Men det måste ha varit många timmar sen.

Jag har ätit mysigaste frukosten med mig själv och druckit kaffe ur finaste koppen. Den har Lisa Trädgård gjort och jag har fått den i för tidig födelsedagspresent av min mamma (eftersom jag redan fått en för tidig present är den till nästa års födelsedag).



Jag har fått en stor bukett blommor för första gången i mitt liv. Det känns väldigt specielt.




Ikväll är det alltså bal. Eftersom att vi ska börja med champagne och jordgubbar i slottsträdgården hoppas jag att det slutar regna. Klockan 3 ska jag vara hemma hos Lena, då börjar förberedelserna. Det är alltså ganska snart. Soft dag. Frukost och bal.

Balklänning.

Har jag glömt att berätta att jag, Lena och Emma ska på bal imorgon? Det ska vi iallafall. På Edsbacka slott. Där ska vi äta jordgubbar och dricka champagne i trädgården, lyssna på musikhögskolans vårkonsert, äta någon slags middag och (det här är jag osäker på) dansa. Så idag efter jobbet var jag med Lena på Beyond retro och försökte hitta en klänning. Jag är inte så van vid att ha hellånga klänningar, det känns väldigt pretto. Hursomhelst, det fanns mycket fult, lite fint och mycket konstigt. Klänningen som jag köpte var också konstig. Exempelvis så har den dragkedja där fram, från midjan och ner. Väldigt specielt.



Jag ville helt enkelt visa er.

Intensivt.

Det har varit en bra helg! Väldigt mycket har hänt, så mycket att jag knappt ens kan få mig någon överblick såhär i efterhand. Största händelsen är att Vera är född. Hon är underbar.



En timme gammal.



Lite äldre, tillsammans med moster Sigrid.

Jag längtar redan efter henne, hoppas jag får se henne igen imorgon. En annan stor sak som har hänt den här helgen är att jag har deltagit i min första vernissage, i gamla Fitunaskolan (där bodde för i övrigt mamma och pappa när Agnes var bebis). Det är ett fantastiskt hus och det var fantastiskt trevligt! En jättegullig tysk tjej hade ett litet minicafé vid ingången till vernissagen, med nästan bara veganska bakverk.



Väldigt vackert i den gamla skolan.




Så himla fint.



Pinsamt nog har jag glömt vad hon heter. Jag är så dålig på tyska namn.



Och så lite kärlek.


RSS 2.0