Vattnet har gått och värkarna startat.

Oj oj, nu händer det. Dom är på BB. Den här informationen fick jag runt tre i eftermiddag, skulle vilja ha lite uppdatering. Mamma och pappa är på teater, som om ingenting alls har hänt. Någon gång i natt kanske hon kommer, trodde mamma. Så imorgon bitti blir det kanske lagom att åka dit?

Hoppas det. Imorgon är en stor dag av flera anledningar; Vera och Vernissage. De hade kunnat välja ett bättre tillfälle men å så spännande det här är.

Jag hade trott att det skulle gå annorlunda till, att det skulle ske plötsligt och dramatiskt och att vi alla skulle rusa till BB oavsett vad vi gjorde eller vart vi befann oss. Fel av mig.

Jag håller ställningarna här hemma så länge.

Jag har en dröm.

Och den är inte helt och hållet orealistisk. Om jag skulle komma in på Nyckelvikens allmäna konstlinje, då skulle jag få lära mig att väva. Jag skulle kunna börja producera vacker textilkonst i stil med Hannah Ryggen och hennes efterföljare.

I vår sommarstuga uppe i Västmanland har vi en stor gammal vävstol. Jag skulle kunna spara ihop pengar, bara lite, så att jag nästa sommar har råd att vara där uppe hela sommaren. Bara vara ensam i skogen och väva. Jag skulle mest behöva pengar till mat, hyran här i Stockholm om jag inte hittar någon att hyra ut lägenheten till, bensin och material. Så himla bra skulle det vara.

Tanken med det hela är väl just att jag skulle vara väldigt ensam och fokuserad. Men jag hoppas ändå att några vänner skulle komma och hälsa på. Jag tror det. Lena skulle garanterat komma, minst en helg. Och det vore så himla trevligt om hela UG skulle komma någon helg, då skulle det bli fest! Men mest skulle jag vara ensam. När jag hade vävt i flera timmar och var så trött på det att jag höll på att kräkas, då skulle jag kunna gå ut i skogen och promenera eller ta en roddtur med ekan. Plocka blåbär eller hallon eller hjortron på myrarna.

Undrar om man kan få stipendium får en sån här idé?




Fast på sommaren.


 Kvinna och barn framför höghus II, Sandra Ikse.

Hemma-hos-reportage.

Hemma hos min mamma och pappa är det så himla fint. Mycket tack vare att mamma är så pysslig. Estet ut i fingerspetsarna.



Espressomaskinen fick pappa av mig, Agnes och Rickard i 50-årspresent. Den är framförallt snygg. Samma sak med kaffetermosen. Form går före funktion.



Rosa pelargoner i fönstret.




Någon annan rosa blomma.



"Den blå hyllan"



Mamma och pappa har så himla mycket böcker.



Ett garnnystan ligger slängt på marken och matchar mattan.



En tulpan som är nästan svart.



En abstrakt tavla bakom fina karaffer.

Så här ser det ut hemma hos min mor och far. Nu kanske ni förstår varför jag har blivit som jag har blivit. Färg och form går före funktion. Alltid. Jag önskar bara att jag vore lite mer ordentlig.  Då skulle det nog vara nästan lika fint hemma hos mig också.

När kommer mamma hem?

Jag väntar och jag väntar. Har kokat pasta och bryggt kaffe.

Jag är hemma i Nynäshamn en sväng. Nu är jag liksom fast här...för jag vill inte åka innan mamma har kommit hem, hon måste titta på tavlorna jag har spänt upp och säga att det är godkänt. Jag lyssnar på Van Morrison (jag har bara en skiva att lyssna på här), springer fram och tillbaka i korridoren, fotograferar allt som är fint. Sånt som jag egentligen inte har tid med, jag har ju massor av saker jag behöver göra. Men nu är jag här och kan inte göra de sakerna, så jag får helt enkelt finna mig.

Lite senare ikväll ska jag göra ett hemma hos mamma -och pappa-reportage här i bloggen. För det är mycket som är så fint att man blir glad.

Hundratals stora vackra fjärilar.

Peter har fyllt år och i lördags firades hans födelsedag. Han ville åka till fjärilshuset. Först tyckte jag att det verkade lite tråkigt, men väl där blev jag mycket positivt överaskad. Tropisk hetta, fantastiska växter, vackra fjärilar och jättestora fiskar. Nu kommer mycket bilder, ursäkta, men det beror på att så mycket av det jag såg var oerhört sevärt.

Jättekelig pappegojja.


Fjäril som accesoar.











Erika hade varit på fest med tysk-tema kvällen innan, så hon såg ut såhär.




Alla ville testa mustachen. Här är malin.

Sen blev det spontan minimiddag/fest. Det blev inte jättesent, men det räckte så.

Imorse började jag jobba tidigt, men jag drack många espresso och det gick vägen. De sitter i än, pigg som en mus. Nu vill jag titta på tv!

Jag hatar valfriheten!

Så stod det klottrat på toaletten idag på universitetet. Det var som svar till någon moderat som skrivit att man skulle rösta höger i EU-valet, valfrihet bla bla bla. Jag förstår precis vad personen menar! Förut var ordet valfrihet någonting fint, jag använde det ibland, men nu har borgarna tagit det och gjort det till sitt och gett det en ful innebörd. Får man göra så? Visserligen, det kanske kan vara lite som ordet solidaritet, som alltid kommer att förknippas med vänstern. Men där betyder ju ordet fortfarande någonting fint. Stor skillnad. Ursäkta, men ibland måste man få avreagera sig.

Idag har jag pluggat, formulerat och mejlat viktiga mejl och bakat veganska kokosbollar. Och bakat bröd.


Jättegod.

Recept: Gör precis som du gör när du gör vanliga kokosbollar, fast ta veganskt smör istället. Jag gör med mycket kakao och några matskedar starkt kaffe.

Nu ska jag snart iväg till Lena. Det blev lite sent, bara för att brödet kom i ugnen så sent. Men nu så! Ha en fin fredagskväll.

Knytis.

Idag har vi haft en liten avskedsmiddag med klassen. Vi dukade upp väldigt fint i skolsalen, allt gick i grönt, gult och vitt. Man hade kunnat tro att det var planerat sedan år  tillbaka. Alla hade med sig något ätbart, det blev en perfekt middag.



Sebastian, en kille i min klass, hade gjort eget mjöd. 30 liter hade han gjort och i 1,5 år har det legat och jäst. Jag är så imponerad. Vi fick smaka, det var gott. Ungefär som starkt, sött vin.




Sebastian och mjödet. Jonna i bakgrunden.




Det var en stor hund där men den var okej.

Som tur är har vi lite tid kvar tillsammans. Jag tycker om dom! Även om jag inte pratar om dom så ofta.

Flänga runt.

Idag har varit en viktig dag. Jag har:

1. Lämnat in mina arbetsprover till Nyckelviken. Det känns bra att ha det gjort, men jag känner mig inte jätteoptimistisk. Det var väldigt många andra där också... Jag, Lena och Emma åkte tillsammans, så mitt i allt det jobbiga var det en ganska trevlig utflykt faktiskt.

2. Vaccinerat mig mot Hepatit A. Det får räcka så.

3. Varit i skolan till sist av alla och totalt målat över en gammal misslyckad målning. Det kändes fantastiskt bra! Nu är jag mer nöjd. Men jag tycker mer om detaljerna än helheten.






Detaljer.

Nu vill jag egentligen bara titta på tv, men jag vet att jag aldrig kommer lyckas slappna av pga allting som jag borde göra istället. Imorgon åker Emma till New York, måste komma ihåg att tänka på henne imorgon bitti. Viktigt viktigt.

Ah! Så vackert.

Lena och jag har ägnat lite tid den här helgen åt att avguda Tove Jansson. Hon var en fantastisk författare. Och konstnär! Man hittar så mycket fint bland det hon har gjort, mest skarpa illustrationer i svart, men ibland så...



Jag älskar de röda frukterna i de svarta träden. Det motivet tänker jag låna någon gång i någon tavla.

Bilden kommer från Google.

Söndagar är bra.

Jag gnäller mycket, men egentligen är det bra att ha morgonpassen på caféet för när man väl slutar är klockan bara två och det känns som att man har hela dagen kvar. Igår efter att jag slutat åkte jag exempelvis ut på Skeppsholmen och fick lite sol på mig. Mina vänner höll på med Screentryck där. I närheten hölls ett bröllop. Jag hann inte med att göra något eget tryck men jag är väldigt peppad inför nästa gång.

Nu håller jag på att baka bröd och funderar över mina arbetsprover. Hur ska det här gå?


Hur ska man tänka? Vad vill dom ha?


Det bästa med söndagar är iallafall DN Söndag.



Fortfarande bäst.


Konst-igt.

Jag har umgåtts med Lena i nästan ett dygn. Och det kändes jättebra!  Annars läser man ju ibland om att det är svårt att umgås med folk för intensivt när man bor ensam. Att man vänjer sig vid en vis dos ensamhet och sen behöver den ensamheten. Men just det...vi var ju tillsammans en hel vecka på Gotland. Och när jag tänker efter umgås vi nog ett dygn i sträck då och då utan att vi märker det. Jag är nog inte så farligt asocial. Hursomhelst så har vi hunnit göra mycket. Hon kom hem till mig igår runt sex, vi åt middag, klippte varandras hår och läste högt för varandra. Jag läste Glaskupan för henne och hon läste korta noveller av Tove Jansson för mig. Jag har numera lugg. Mycket ovant.



Idag skulle jag på studiebesök med min klass till Konstfacks vårutställning. Lena följde med. Utställningen öppnade inte förrän 12, men min lärare hade bestämt att vi skulle träffas vid 11 och fika först. Underligt, jag vet, men alla var lydiga och kom och fikade. Det fanns himla mycket att titta på, inte bara Anna Odell. En kvinna presenterade en apparat som man använder för att utfärda aborter hemma, själv. Ungefär som ett graviditetstest. (alltså, hon hade inte skapat en sådan apparat, hon projicerade att hon hade gjort det).


Full kontroll över sin egen kropp.


Jättemånga kommenterade, de flesta var positiva. Många av de som kommenterade hade genomgått aborter. Men en del verkade känna sig lite stötta...

Christine Sundbom hette konstnären.

Ja, uppenbarligen var det abortapparaten jag fastnade mest för eftersom att det var den jag brydde mig om att fotografera. Men det fanns även en väldigt fin illustrerad berättelse om Tummelisa och den andra vildmarken av Matilda Ruta. Hittar tyvärr ingenting på google.

Efter Konstfack åkte jag och Lena till Stureplan och drack Cappuccinos och åt baci (sånt där italienskt hasselnötsgodis). Sen en tur i Sturegallerian. Sen plugg på KB! Å vad jag har saknat det stället. Det var Lenas första gång.

Godnatt.


Inspiration.

Igår hade Tjejjouren Indra årsmöte. I höst, efter avslutad jourutbildning, ska jag börja volontärjobba där litegrann. Det blir nog bra. Igår fick jag träffa de andra som är aktiva i föreningen...de flesta mycket coola kvinnor. Tänk att jag också ska!

Så, på sätt och vis vore det ju ganska praktiskt att bli kvar i Sollentuna nu i höst. Allting har sina för- och nackdelar.

Indra tycker jag är ett fint namn, förresten. Det skulle jag kunna tänka mig att döpa min dotter till om jag någon gång får en.

Nu är det bättre.

Söndag eftermiddag, då jag inte mådde lika dåligt längre, åkte jag hem till mamma och pappa för att bli omhändertagen. Hem till min mamma och pappa åker man om man vill äta mat som om man vore på Grand Hotel. Till förrätt fick jag blåmusslor i något slags vitvinshopkok (eftersom att jag är förkyld smakar ju allting lite annorlunda, och det här smakade tyvär bara obehagligt). Till varmrätt fick jag älgfärsbiffar med karljohansvamp-stuvning och ungnsbakade rotfrukter. Till efterrätt fick jag pistageparfait med tranbär. Hemmagjord.


Tack för maten!

Idag har jag varit både i skolan och på måndagsölen vilket ju enligt alla etiska regler innebär att jag måste gå till jobbet imorgon. Så är det bara! Så godnatt godnatt.

Sjukt tidig söndagsmorgon.

Jag har varit sjuk i några dagar nu. I onsdags och torsdags jobbade jag, hade bara ont i halsen, men när jag sedan kom hem på onsdagen och fick tillfälle att ta det lugnt eskalerade allt. På fredagen var jag, trots det halsonta, tvungen att gå upp tidigt, för att en man skulle komma och spackla mitt hallgolv. Jag släpade mig även till skolan och såg till att min grafik blev tryckt. Dumt! Jag borde ha stannat hemma. Sedan dess har jag varit sängliggande med febersvettningar och migrän. Jag som hade styrt upp massa planer för lördagen.

Jag har lyssnat på Mina drömmars stad på ljudbok, det har varit trevligt. Igår kväll kokade jag pasta och pesto men sen började jag må illa efter bara några tuggor.

Idag är det lite bättre, jag sitter ju upp och skriver. Jag har läst DN och druckit kaffe. Jag önskar att jag kände någon av mina grannar så att jag kunde plinga på och fråga om en Ipren. Om jag bara blev av med huvudvärken skulle jag kunna tvätta håret och då vet jag att allt skulle kännas lite bättre. Jag ser väldigt sjuk ut med mitt stripiga hår, men nu har jag dragit på mig en mössa. För min egen skull.

I DN idag berättar Anna Odell om sitt konstverk. Jag tycker att hon verkar ha gjort någonting bra! Hoppas hon slipper åtal.


Man borde inte spännas fast i en bältessäng bara för att man är psykisk sjuk, tycker jag. Om man inte utgör direkt fara för sig själv eller sin omgivning, men även då borde det finnas bättre sätt.

Dagens gatukonst.





Någon har haft PMS. Okänd konstnär. Bredäng.

Det finns en sak som jag väldigt gärna vill ha...

Det är en skjorta från American Apparel. Jag har ingen skjorta. Men jag kan just nu inte köpa den själv. Mamma har sagt att jag kanske eventuellt skulle kunna få den i för tidig födelsedagspresent.  Så jag tänkte att hon skulle få se hur den ser ut. Den är i manchesterliknande tyg, men väldigt tunt.





Nu tar jag upp tråden lite från förra inlägget. Om det är någonting som jag är nöjd med över mig själv så är det att jag har så himla bra smak! Det är det faktiskt inte alla som har.

Veckans självporträtt...och tankar kring min självbild.




Idag fikade jag med en vän som jag inte har träffat på säkert två år. Vi lärde känna varandra på mitt konfirmationsläger och har en hel del upplevelser gemensamt. Vi pratade om saker som hänt och vad vi gjort sen sist (ganska mycket). Efter det började jag fundera på när det egentligen var som det hos mig började växa fram ett självförtroende. För på den tiden då vi lärde känna varandra hade jag det verkligen inte. Och jag kan inte heller minnas att jag hade det under gymnasietiden. I vissa avseenden kanske, jag har exempelvis alltid varit medveten om att jag kan plugga mig till de betygen jag vill ha. Nu tycker jag att jag i allmänhet är ganska bra, men jag kan inte sätta fingret på när förändringen skedde.

Och så vissa dagar raseras allt. Då har jag lärt mig att det är bäst att bara gå och lägga sig, om man nu är previligerad nog att ha den möjligheten (vilket jag vissa dagar har).



Emil Jensen och Hootchi Kootchi!

Jag, Lena och Emma spenderade nästan hela lördagskvällen vid Södra teatern. Först såg vi Emil Jensen och Sanna Persson. Det här har jag inte nämnt i bloggen fast det varit bestämt sen ganska länge, det beror på att jag nästan hade glömt bort det själv. Hursomhelst, det var fantastiskt bra. Hur blir man sådär klok?




Innan Emil bestämde vi oss spontant för att, trots allt, köpa biljetter till Hootchi Kootchi som denna kväll hade sitt treårsjubileum. Temat var Black and White och folk var väldigt snitsigt klädda. Eftersom att jag blivit bestulen på min plånbok var vi tvungna att mellan emil och hootchi åka hem till Lena i Hallonbergen och hämta mitt pass (det har legat där sen vi fixade kinesiska visum). Väldigt omständigt, men vi fick möjlighet att fixa till oss lite iallafall. Väl tillbaka var det fullt med folk, oreda rådde vid ingången och vakterna frågade inte ens om legitimation! Ibland har man sån oflyt... Trots det hade vi väldigt roligt. Erika och hennes kompisar var där. Champagnen flödade, men sen tog den slut.


Amber Ray uppträdde.

Sen hamnade vi på en mycket trevlig efterfest, där även Caisa, Alessandro och andra från förr i tiden också hade hamnat. Lite underligt först...men sen bara trevligt. Vi fick indisk mat. Jag uppfattade aldrig vad den indiska killen som hade lägenheten hette, jag har en vag uppfattning och försökte hitta honom på Facebook. Men det gick inte. Han sa att det skulle vara enkelt, att det bara fanns en som hette som honom i hela Sverige.

Jag har fortfarande inte fått mitt nya kort och jag har exakt 690 kronor i kontanter, vilket är exakt vad ett sl-kort kostar. Ett sådant behöver jag köpa imorgon för att komma till skolan, så jag hoppas Lena är snäll och köper öl till mig på måndagsölen ikväll. Det tror jag att hon är.

Så himla typiskt.

På Valborg var jag väldigt trött. Jag menar inte att jag inte hade det fint, för det hade jag, men jag var riktigt sänkt. Först grillade vi hemma hos Sara (lax, korv, ananas, lök, halloumi, äpple mm). Sen gick vi ner till brasan och ställde oss längst fram. Jag hade glömt bort hur mycket barn som samlas vid eldarna, usch!

Sedan gick vi till folkets hus i Årsta där massa band spelade. Bland annat våra (alltså mina och Lenas) gamla bekanta (?) The Aristocrats. Men vi missade dom.

Jaja. Det tar ju sin lilla tid att åka kommunalt mellan Årsta och Vårberg nattetid. Jag förstod att jag skulle somna på tunnelbanan, hur mycket jag än skulle försöka att hålla mig vaken. Så jag accepterade det och ställde mobilen lagom till att jag skulle gå av. Jag sjönk in i musikens värld och in i dimman. En kvart senare vaknade jag av larmet, rullade in på Vårbergsperongen och hoppade av. Det kändes konstigt och jag förstår inte varför impulsen att kolla igenom väskan kom så fort och naturligt. Jag gjorde iallafall det och min fina plånbok var borta! Någon dum hade tagit den! Det måste ha varit världens enklaste sak, min väska har tappat sin dragkedja och tenderar att vara väldigt öppen.

Jag ringde och spärrade kortet direkt, resten fixade jag imorse. Sånt här är så energikrävande! Men jag är väldigt lugn, det var jag direkt. Orkar inte ens tänka på alla bibliotekskort och bonuskort just nu.

Imorgon börjar jag sådär tidigt igen, alldeles strax ska jag sova, bara ett snabbt bad.





Fredagsmusik.




RSS 2.0