Konst-igt.
Jag har umgåtts med Lena i nästan ett dygn. Och det kändes jättebra! Annars läser man ju ibland om att det är svårt att umgås med folk för intensivt när man bor ensam. Att man vänjer sig vid en vis dos ensamhet och sen behöver den ensamheten. Men just det...vi var ju tillsammans en hel vecka på Gotland. Och när jag tänker efter umgås vi nog ett dygn i sträck då och då utan att vi märker det. Jag är nog inte så farligt asocial. Hursomhelst så har vi hunnit göra mycket. Hon kom hem till mig igår runt sex, vi åt middag, klippte varandras hår och läste högt för varandra. Jag läste Glaskupan för henne och hon läste korta noveller av Tove Jansson för mig. Jag har numera lugg. Mycket ovant.
Idag skulle jag på studiebesök med min klass till Konstfacks vårutställning. Lena följde med. Utställningen öppnade inte förrän 12, men min lärare hade bestämt att vi skulle träffas vid 11 och fika först. Underligt, jag vet, men alla var lydiga och kom och fikade. Det fanns himla mycket att titta på, inte bara Anna Odell. En kvinna presenterade en apparat som man använder för att utfärda aborter hemma, själv. Ungefär som ett graviditetstest. (alltså, hon hade inte skapat en sådan apparat, hon projicerade att hon hade gjort det).
Full kontroll över sin egen kropp.
Jättemånga kommenterade, de flesta var positiva. Många av de som kommenterade hade genomgått aborter. Men en del verkade känna sig lite stötta...
Christine Sundbom hette konstnären.
Ja, uppenbarligen var det abortapparaten jag fastnade mest för eftersom att det var den jag brydde mig om att fotografera. Men det fanns även en väldigt fin illustrerad berättelse om Tummelisa och den andra vildmarken av Matilda Ruta. Hittar tyvärr ingenting på google.
Efter Konstfack åkte jag och Lena till Stureplan och drack Cappuccinos och åt baci (sånt där italienskt hasselnötsgodis). Sen en tur i Sturegallerian. Sen plugg på KB! Å vad jag har saknat det stället. Det var Lenas första gång.
Godnatt.
Full kontroll över sin egen kropp.
Jättemånga kommenterade, de flesta var positiva. Många av de som kommenterade hade genomgått aborter. Men en del verkade känna sig lite stötta...
Christine Sundbom hette konstnären.
Ja, uppenbarligen var det abortapparaten jag fastnade mest för eftersom att det var den jag brydde mig om att fotografera. Men det fanns även en väldigt fin illustrerad berättelse om Tummelisa och den andra vildmarken av Matilda Ruta. Hittar tyvärr ingenting på google.
Efter Konstfack åkte jag och Lena till Stureplan och drack Cappuccinos och åt baci (sånt där italienskt hasselnötsgodis). Sen en tur i Sturegallerian. Sen plugg på KB! Å vad jag har saknat det stället. Det var Lenas första gång.
Godnatt.
Kommentarer
Postat av: Lena
Mysigt! :D
Trackback
