Veckans självporträtt...och tankar kring min självbild.




Idag fikade jag med en vän som jag inte har träffat på säkert två år. Vi lärde känna varandra på mitt konfirmationsläger och har en hel del upplevelser gemensamt. Vi pratade om saker som hänt och vad vi gjort sen sist (ganska mycket). Efter det började jag fundera på när det egentligen var som det hos mig började växa fram ett självförtroende. För på den tiden då vi lärde känna varandra hade jag det verkligen inte. Och jag kan inte heller minnas att jag hade det under gymnasietiden. I vissa avseenden kanske, jag har exempelvis alltid varit medveten om att jag kan plugga mig till de betygen jag vill ha. Nu tycker jag att jag i allmänhet är ganska bra, men jag kan inte sätta fingret på när förändringen skedde.

Och så vissa dagar raseras allt. Då har jag lärt mig att det är bäst att bara gå och lägga sig, om man nu är previligerad nog att ha den möjligheten (vilket jag vissa dagar har).



Kommentarer
Postat av: lotta!

struntprat att du är 'ganska bra', du är ju fucking fantastisk och mer därtill. basta!

2009-05-05 @ 23:53:17
Postat av: lotta!

struntprat att du är 'ganska bra', du är fucking fantastisk och mer därtill. basta!

2009-05-05 @ 23:54:54
Postat av: Sigrid!

Jaja, men man måste ju underdriva lite när man pratar om sånt här..det är inte klädsamt annars.

2009-05-06 @ 18:49:03
Postat av: lotta!

trams. det är aldrig klädsamt att underdriva sin fantastiskhet ;)

2009-05-06 @ 20:55:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0