Mongoliet

Från Wikipedia

Монгол улс Mongol uls
Flagga Statsvapen
Valspråk: inget
Nationalsång: Bügd Najramdach Mongol
Huvudstad	Ulaanbaatar 47° 55' N, 106° 53' E
Största stad	Ulaanbaatar
Officiellt språk	mongoliska
Statsskick president premiärminister	republik Nambaryn Enchbajar Sandzjaagijn Bajar
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	från Kina 11 juli 1921
Yta  • Totalt  • Vatten	1 565 000 km² (18:e) 0,6%
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	2 832 224 (134:e) 1,8 inv/km² (193:e)
BNP (PPP)  • Totalt  • Per capita	(2003) $1 188 milj (150:e)
Valuta	tögrög (MNT)
Tidszon	UTC+7, +8
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Najramadlin Orgil 4 374 m ö.h. Uvs Nuur km² Selenga km
Nationaldag	11 juli
Landskod	MN, MNG
Landsnummer	976

Mongoliet (på mongoliska Монгол улс) är en stat belägen i det inre av Asien, mellan Ryssland i norr och Kina i söder. Landet är indelat i 21 provinser (ajmag) samt stadsområdet runt huvudstaden Ulaanbaatar. Mongoliet har också varit känt som 'Yttre Mongoliet' för att skilja det från Inre Mongoliet som är ett autonomt område i Kina. De milsvida öknarna och stäpperna, och ett klimat med våldsamma temperaturskillnader och en glest utspridd befolkning som fortfarande till viss del består av nomadiska boskapsherdar - allt är faktorer som bidragit till att hålla landet avskuret från det moderna samhället. Historiskt sett kan emellertid Mongoliet se tillbaka på tider av kulturell och politisk blomstring. På 1200-talet enade Djingis khan (1162 - 1227) de mongoliska folkstammarna och grundade världshistoriens största rike, som sträckte sig från Östeuropa till Stilla havet och i söder ned till den norra delen av en indiska subkontinenten. Det mongoliska riket föll samman 1368, då Mongoliet kom under kinesiskt herravälde. Efter revolutionen och inbördeskriget i Ryssland (1918 - 1922) fördrevs kineserna från landet, och 1924 utropades Mongoliet till en folkrepublik efter sovjetiskt mönster. 1961 blev landet medlem av Förenta Nationerna. Idag efter drygt 70 års socialism i skuggan av Sovjetunionen, försöker landet etablera en demokratisk regeringsform.

Geografiskt sett kan Mongoliet indelas i två huvudregioner. Den nordvästra delen domineras av Mongoliska Altaj (Mongol Altayn Nuruu), Changaj (Hangayn Nuruu) och Gobi Altaj (Govi Altayn Nuruu). Här växlar landskapet mellan höga bergskedjor (som reser sig över 4 000 meter över havet) och vidsträckta så kallade intermontana bäckenområden med talrika saltsjöar. Stora grässtäpper används till betesmarker åt väldiga hjordar av nötkreatur och får, och här odlas även vete. I Altajs högländer i nordväst är bergssluttningarna täckta av barrskogar. Den andra huvudregionen omfattar landets södra delar. Den består av vågig halvöken och stäpp, som genomkorsas av sänkor med saltsjöar och saltträsk; i söder omfattar regionen även stora delar av den steniga Gobiöknen.

Även om fler invånare numera bor i städer eller tätorter än på landsbygden kan man ännu träffa på många nomader. Kreatursuppfödning (getter, får, jakar, kameler och hästar) är fortfarande stommen i det traditionella näringslivet. Det är också orsaken till att Mongoliet har flest antal kreatur per invånare i världen. Boskapsskötseln står för mer än två tredjedelar av landets totala produktion. Under den socialistiska perioden vidareutvecklades textil- och livsmedelsindustrin., och i samarbete med Sovjetunionen och COMECON/SEV ("Rådet för ömsesidigt ekonomiskt bistånd") satsade man på exploateringen av mineraltillgångar som koppar, molybden och kol. Mongoliet är dessutom världens största leverantör av flusspat.

Numera har man stiftat nya lagar som ska reglera mineralutvinning, turism och ekonomisk planering. Mongoliet är fortfarande beroende av finansiellt bistånd från utlandet, eftersom bortfallet av det tidigare stödet från Sovjetunionen är mycket kännbart. Hittills har man dock inte lyckats hitta några finansiärer för att kunna påbörja utvinningen av de stora olje- och naturgasreserverna.

Ha det bra! Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna blogga, om ens alls. Det återstår att se.