Molnigt.
Sedan jag kom hem från min resa har jag varit på ett specielt humör. Att säga att jag är ledsen eller sorgsen vore att överdriva väldigt mycket, egentligen är jag tvärt om riktigt glad. Kanske är nostalgisk snarare rätt ord. Jag har fått ett jättelångt brev från Johanna - hon längtar hem och jag längtar efter henne. Den 28:e kommer Sofia hem. När man vet att man snart får träffa någon tänker man på personen mer. För att spä på den här sinnesstämningen ytterligare håller jag på att läsa Tove Janssons Pappan och havet. Och så tänker och tittar jag på saker som är fina men samtidigt lite ensliga och kusliga. Exempelvis...
Det första självporträttet som jag gjorde i våras.
Marilyn Monroe.
Lilla Lena på stora stäppen.
Den döda hästen som jag hittade.
Den ofria kungsörnen.
De utdöda dinosaurierna.
Det första självporträttet som jag gjorde i våras.
Marilyn Monroe.
Lilla Lena på stora stäppen.
Den döda hästen som jag hittade.
Den ofria kungsörnen.
De utdöda dinosaurierna.
Kommentarer
Postat av: Lena
Jag känner samma sak. Lite sorgset, men ändå skönt. Melankoliskt kanske? Uppmärksamma att jag håller ett hästhuvudkranium i högra handen.
Trackback
