Hemma.
Nu är jag tryggt och ordentligt hemkommen! Lite mer än två dygn senare än tänkt landade jag på Arlanda. Jag tänkte att jag skulle skriva det gnälligaste blogginlägget någonsin och ingående beskriva all väntan på flygplatser och hotell på grund av försenade och inställda flyg från Ulaanbaatar och Peking. Men nu när jag väl är hemma och har fått träffa Peter och mamma och promenarat i skogen och druckit starkt gott kaffe så har jag liksom glömt bort hur eländigt det var...nu känns det mer intressant att skriva om vilken fin resa jag har gjort. Jag ska inte berätta om allt på en och samma gång. Ni får små doser i taget.
Jag kommer länge att minnas hur det kändes att rida vacker häst på den mongoliska stäppen.
Mongoliska barn är de vackraste barnen i världen. Jag och Lena pratade om att man skulle kunna åka tillbaka till Mongoliet när man är mogen och göra ett barn där. Men det är nog en sådan sak som man bara pratar om. Helt mongoliska barn kan vi ju dessutom aldrig få.
Bilderna är framgooglade. Mina egna bilder kommer strax.
Jag kommer länge att minnas hur det kändes att rida vacker häst på den mongoliska stäppen.
Mongoliska barn är de vackraste barnen i världen. Jag och Lena pratade om att man skulle kunna åka tillbaka till Mongoliet när man är mogen och göra ett barn där. Men det är nog en sådan sak som man bara pratar om. Helt mongoliska barn kan vi ju dessutom aldrig få.
Bilderna är framgooglade. Mina egna bilder kommer strax.
Kommentarer
Postat av: Emma
Du är hemma!!! Attans att inte jag är det. Jag vill lyssna på mongoliska skrönor och se dokumentation från upptäcktsresan. Och så krama dig såklart men det får bli digitalt! Kram!
Trackback
