Sigrids blogg

Igår var jag och Peter och resten av familjen/ingifta familjen i Nynäshamn och åt trerätterslunch. Mamma hade bland annat gjort saffransglass. Vi åkte tåg. Jag tycker om att sitta på de "upphöjda" sätena, längst in mot fönstret och dessutom allra helst i tågets färdriktning. Peter gick framför mig och tog, fullt medvetet, den bästa platsen. Jag satte mig mitt emot men kunde inte låta bli att fråga om vi inte kunde byta. Peter argumenterade emot ett tag men efter att vi hade tystnat tog det bara några sekunder innan han suckande gick med på att flytta. Innan jag intog den perfekta platsen, in mot fönstret i tågets färdriktning, såg jag i ögonvrån hur en tant bakom oss har svårt att hålla sig för skratt.

Vad fint att man kan göra någon glad bara genom att vara den man är, bråka om sakerna man bråkar om. Vi kanske påminde henne om någonting eller någon.