La Strada
Igår var jag och pappa på bio och såg La Strada (landsvägen) av Federico Fellini från 1954. Den har blivit lite av ett stående skämt i vår familj. Pappa tog i all välmening med Agnes på den när hon kanske var lite för liten. Enligt hennes upplevelse är La Strada en flera timmar lång, svartvit monolog. Men så var det ju inte. Inte tråkig, däremot sorglig. Det var synd om människorna för de var fattiga och levde under osäkra omständigheter. Men de var också, även om de nog inte kunde uppfatta det själva mitt i allt lidande, delaktiga i ett stort äventyr och i en fantastisk miljö. Jag önskar att de hade fått promenera längs stränderna under lyckligare omständigheter. Utan att behöva vara hungriga, frysa eller veta att de inte har någonstanns att ta vägen.
Giulietta Masina
