Affischkonst.
Vet ni vad jag har gjort? Jag har köpt en affisch. Från Nordiska museets webbshop, en reproduktion av deras proggaffischer som de just nu ställer ut. Några av dem finns att köpa men de flesta var redan slutsålda. Jag kände mig så oerhört stressad och så bara fattade jag ett beslut!
Min affisch är väl egentligen inte så typiskt proggig och egentligen passar den väl inte så bra in i min lägenhet heller. Jag får fundera lite på var och hur.
På fredag hade jag tänkt att jag skulle gå och se själva utställningen. Jag ska fråga Lena och Emma om de vill följa med. Jag hade tänkt fråga mamma ockå om hon var intresserad. Och Agnes och Vera. Tänk om alla vill följa med, det skulle bli så himla bra.
Min affisch är väl egentligen inte så typiskt proggig och egentligen passar den väl inte så bra in i min lägenhet heller. Jag får fundera lite på var och hur.
På fredag hade jag tänkt att jag skulle gå och se själva utställningen. Jag ska fråga Lena och Emma om de vill följa med. Jag hade tänkt fråga mamma ockå om hon var intresserad. Och Agnes och Vera. Tänk om alla vill följa med, det skulle bli så himla bra.
En liten parantes bara, en tanke om dagens samhälle:
Fler saker borde vara gratis, eller åtminstonne billigt. Kommer ni ihåg för några år sedan när alla museer i Stockholm hade gratis inträde? Det var fint, det innebar att alla kunde gå och titta på konst och sånt när och om dom ville. Jag vet att alla inte vill. Men man kunde. I London är det så, det vet jag, för jag var där för inte alltför längesedan. Det är även trevligt med ställen som anpassar sina priser efter att de har en målgrupp med begränsad inkomst. Exempelvis Nyckelviksskolans restaurang där lunchen kostar 30 kr för eleverna. Eller på Norrlands nation i Uppsala, där garderoben kostar 6 kr (eller om det är 4, kommer inte så noga ihåg). Det här är förmodligen ställen som inte går runt, men som inte bryr sig om det eftersom att de får ekonomiskt stöd någonstanns ifrån.
Fler saker borde vara gratis, eller åtminstonne billigt. Kommer ni ihåg för några år sedan när alla museer i Stockholm hade gratis inträde? Det var fint, det innebar att alla kunde gå och titta på konst och sånt när och om dom ville. Jag vet att alla inte vill. Men man kunde. I London är det så, det vet jag, för jag var där för inte alltför längesedan. Det är även trevligt med ställen som anpassar sina priser efter att de har en målgrupp med begränsad inkomst. Exempelvis Nyckelviksskolans restaurang där lunchen kostar 30 kr för eleverna. Eller på Norrlands nation i Uppsala, där garderoben kostar 6 kr (eller om det är 4, kommer inte så noga ihåg). Det här är förmodligen ställen som inte går runt, men som inte bryr sig om det eftersom att de får ekonomiskt stöd någonstanns ifrån.
Kommentarer
Trackback
