Sigrids blogg -

Turner, Monet, Twombly - sent måleri

För ett tag sedan var jag och såg Turner, Monet , Twombly på Moderna Museet. Jag tog med mig Peter, han tyckte att det var skit. Hursomhelst, jag tyckte att det var underbart att gå omkring bland allt det måleriska. Är man konstvetare har man sett ganska mycket Turner och Monet, men utställningen gav åtminstone mig en ny ingång och Twombley var ett bra valt, mer samtida, komplement. Utställningens fokus låg på den sena produktionen hos de tre konstnärerna. Gemensamt är att de sent i livet fick ett allt mer abstrakt och flytande formspråk. Det här är intressant tycker jag. Kanske hade de målat "fint" så länge att de tröttnat, de behövde inte längre bevisa att de kunde. Då plötsligt började saker hända. Kanske är det någonting som händer med ens intellekt när man blir äldre. Jag hoppas det. Det vore fantastiskt om allting kunde blir lite mer suddigt och flytande. Jag tänker mig att man då kommer att kunna se saker ordentligt.

Jag väntar med spänning.

2011-11-06 @ 20:22:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Torsdag natt

2011-06-10 @ 00:04:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Måsar

Foto: http://souvenirsofagirl.blogspot.com/

Ragnar Sandberg

2011-06-07 @ 13:42:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Siri på Moderna

Jag har aldrig tidigare fått en så bra överblick över allt hon gjort, inom konsten och politiken. Mest imponerad blir jag av hennes person, den som konsten är sprungen ur. Hon var så modig. Hon for ung iväg till Algeriet. Hon födde sina barn i hemlighet. Hon tog sig an materialet betong. Det är svårt att tänka utanför de givna ramarna, det är svårt att ens föreställa sig saker som ingen annan tidigare har gjort.

Bild: modernamuseet.se

Jag blir både ledsen och glad av utställningen. Ledsen, för att det i vissa sammanhang inte har hänt så mycket. Konsten måste fortfarande slåss med högerkonservativa politiker för att få finnas. Fortfarande idag jämför många Siri Derkerts betongristningar på Östermalmstorgs tunnelbanestation med klotter (som Stockholms stad har beslutat om nolltolerans för).

Bild: modernamuseet.se

I det här sammanhanget kommer jag att tänka på en helst annan sak: Hur fantastiskt var det inte av Konstakademien att i våras låta graffittikonstnären NUG (som blivit både polisanmäld och utskälld av kulturministern) gå loss med sprayburkar på väggar och golv, i kontrast till de i lokalen utställda bockborden med teckningar av Erland Brand. Jag vet inte varför det ena får mig att tänka på det andra. Det var lite samma sak som gjorde mig glad med utställningen om Siri Derkert, det är faktiskt inte politikerna som bestämmer vad som är konst. Konsten lever genom en intresserad allmänhet och bra institutioner.

Bild: dn.se

I övrigt kan jag konstatera att det på Moderna numera är en ny pojke i kaffebaren. Han var bra (hälsar en före detta barista). I tisdags var första gången som jag var på Moderna, min favoritplats i hela Stockholm, sen jag var där på intervju angående praktikplats. Nu vet jag att jag i höst kommer att ha mina praktikveckor på Bonniers konsthall, och det känns fantastiskt bra, men jag får ändå lite magknip när jag kliver in i foajen på Moderna. Får inte älta, måste fortsätta framåt utan att fundera på hur det hade varit.. Jag som nyligen opponerade på en mycket intressant uppsats om kultursponsring kunde inte heller låta bli att lägga märke till:

Utställningen stöds av

Lastbilsbranchen ger sig in i kulturbranchen. Varmt välkommen!

2011-06-04 @ 11:27:19 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Iiihhh!

Idag är det fredag och jag är ensam hemma i ett stort hus (radhus) i Nynäshamn! Lyckliga jag! Det är underbart att det är helg. Det finns tre bra saker att säga om dagen. 1. Jag har ätit långlunch med Johanna på Hermanns trädgårdscafé. 2. Jag och Peter ska skaffa oss en porslinsblomma, det har vi bestämt.

3. Ibland när man läser bloggar blir man tipsad om andra bra bloggar. Idag hände det: http://maleobjects.tumblr.com/

Imorgon ska jag och Peter sola och bada hela dagen. På morgonen (om jag hinner innan Peter kommer hit) ska jag försöka skriva några rader om Siri Derkert på Moderna, men det känns svårt, så mycket att sammanfatta mentalt.

2011-06-03 @ 20:55:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

På en strand i Havanna, hon blev gatubarnens mamma...

2011-05-30 @ 18:00:47 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Om tatueringar.

När jag var liten tatuerade många in kinesiska tecken som symboliserade exempelvis "lycka" eller "kärlek" eller "hopp" eller "frihet" eller liknande. För de första som gjorde det måste det fina i tatueringen ha förstörts av att ett hav av människor följde efter. Att så få människor har tatuerat in arabisk skrift är för mig obegripligt. Vackert och hemlighetsfullt. Kanske är den arabiska skriften för nära kopplad till en religion?

Foto av Shirin Neshat

2011-05-30 @ 13:19:09 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag är min egen Dolly Parton.

Jag hade en jättetrevlig lördagskväll, jag som trodde att jag skulle sitta hemma ensam och skriva på min hemtenta. Jag och Linnea gick och såg Jag är min egen Dolly Parton på Zita. Det var en stor salong, och vi var ungefär fem personer i den. Det var en fin film. Jag ville se den för att jag älskar Dolly Parton och för att jag älskar Nina Persson.

Sen drack jag mitt livs första Dry martini. Oliven var bäst. En sak som är bra med zitabaren är att de har "minidrinkar", då blir man lite modigare. Dry Martini var exempelvis inte så gott, men nu vet jag det.

2011-03-14 @ 08:18:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mysföreläsningar

Jag läser just nu en kurs om populärkultur och det måste vara det bästa och intressantaste man kan läsa. "Konst" berör kanske, som många av teoretikerna jag nu läser påpekar, inte alla för att den helst enkelt inte når ut till alla. Alla söker inte upp konsten. Konsten söker upp alla, men inte jämt och ständigt. Det gör populärkulturen. Vi har även bästa föreläsarna, en historiker som heter Johan Bergman och som har skrivit en avhandling om politisk musik och andra politiska populärkulturella uttryck under 70-talet. Jag har läst hans avhandling för ett kapitel handlar om textilkonsten på 70-talet, precis som min kandidatuppsats. Vår andra lärare är också underbar. Hon är väldigt nervös och kliar under föreläsningarna på sina armar tills de blöder. Detta gjorde mig obekväm i början men nu har jag så mycket överseende. Hennes föreläsningar ren inspiration. Förra lektionen fick vi titta på:

Jag tycker att bilderna talar för sig själva.

2011-03-07 @ 13:04:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dagens intressanta

Imorse läste jag DN ovanligt länge, i ungefär en och en halv timme. Långfrukost. Det var mycket omskakande och här kommer tre saker som jag tänkte på lite under dagen:

1. Louisiana uppmärksammar Picassos fredsgärningar. I artikeln fick jag veta att Picasso aldrig gick ur kommunistpartiet, att han var hängiven marxist politiskt men aldrig anpassade sin konstnärliga stil efter den socialrealism som partiet förespråkade (vilket egentligen kanske är öppet för vem som helst att konstatera men som jag aldrig har tänkt på som anmärkningsvärt tidigare). Jag fick ytterligare veta att Picasso aldrig visade något stöd för kvinnokampen och att han var sadistisk och manipulativ mot sina kvinnor/vänner.

2. Allt fler unga kvinnor väljer att bli hemmafruar. Beror det på nykonservatism eller glamouriserad mediebild?

Glöm inte Sylvia Plath

3. Insidans artikelserie om föräldrar som pressar sina barn för hårt (fokus på idrottsvärlden) väcker starka reaktioner. Om jag får barn hoppas jag att jag kommer stå emot och fortsätta önska mig lyckliga barn istället för lyckade barn. Det kändes hemskt bara att skriva "lyckade barn".

2011-02-17 @ 16:00:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Maman

2011-02-16 @ 21:52:14 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Alice i Underlandet.

Egentligen borde jag plugga, men jag har feber och är distraherad. Kanske har det ena med det andra att göra. Hursomhelst så har jag insett att om jag nu bara skriver av mig det som distraherar mig så kommer jag nog att kunna plugga sen. Jo, ända sedan i lördags, när jag var på Moderna och såg Eva Löfdahl, har jag tänkt på Alice i Underlandet. Det var den där känslan av att befinna sig i en drömlik, surrealistisk värld som utlöste det, det är jag säker på. Det är en fantastisk känsla som man oftast bara upplever genom just Konsten. Ett exempel på när jag upplevde det i verkliga livet (tror jag) var på den Mongoliska stäppen, när jag hittade min döda häst:

Jag hittade den på kvällen, det var mörkt och jag var helt ensam. Dagen efter tog jag med Lena och passade på att fotografera.

Jag tror att det är fler än jag som är smått besatta av den surrealistiska känslan. Inom konsten återkommer den just för att den suger tag i människor. Det är därför vi ständigt målar våra ensliga bostadsområden. Gång på gång.

Giorgio de Chirico

Alice i underlandet är en fantastisk saga som tycks optimal att göra film av. Tim Burton tycks vara den optimala regissören. Men hans version blev inte alls bra, inte alls så som man hade kunnat föreställa sig. Han måste ha blivit mutad av någon Walt Disney-producent. Han måste ha kompromissat bort sig själv. Jag hade för höga förväntningar. Som alltid. Nu kommer det att ta en evighet innan någon ger sig på projektet Alice igen. Synd. Varför blev det en barnfilm?

Hursomhelst, det jag kortfattat ville förmedla här är att berättelsen om Alice i Underlandet har potential för en fantastisk surrealistisk estetik. Eva Löfdahls utställning på Moderna Muset fick mig att tänka på detta. Det är nog inte så hon själv ser på sin konst, ödslig och surrealistisk. Men ni vet, fria associationer.

2011-02-07 @ 17:23:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sista krafterna

Jag jobbade som sagt idag, trots att jag kanske egentligen var lite för sjuk för att vara representabel. Mamma och pappa kom förbi och sa hej, dom tyckte att jag var det (representabel) sa dom. Efter att vi stängde på Nationalmuseet klockan fem sprang jag över bron till Moderna museet som har öppet till sex. Använde mina sista krafter för att titta på nya utställningen av Eva Löfdahl. Fint, jag tyckte mycket om det. Tyckte om hela rummet, det genomgående utförandet. Som att kliva in i en egen värld. Ibland brukar jag bara gå förbi minimalistisk konst utan att märka den. Då känner jag mig dum, som om jag vore någon slags grottmänniska som är för okänslig för att uppfatta saker som inte hoppar upp och slår mig i ansiktet.

Ursäkta den oskarpa bilden.

Det blir ingen öl för mig ikväll, men det har ni kanske redan förstått.

Godnatt, sängen väntar.

2011-02-05 @ 19:19:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hopp och kram

Foto Vladimir Tolman

Foto Anders Petersen.

Jag är väldigt ensam om dagarna när jag nu sitter på universitetsbiblioteket och plöjer kurslitteratur som är svår och som jag egentligen inte är så intresserad av. Jag misströstar inte, det är en fas. Imorgon är det föreläsning, då får jag träffa människor igen. Jag funderar på att börja läsa på KB istället. Där känner jag mig mer hemma och där är alla andra också ensamma. Och så kan jag fika med Judith när jag är färdig för dagen.

Snart ska jag läsa roligare saker, till exempel:

Efter den här tentan kommer jag att vara en gladare Sigrid.

För övrigt är det hajvecka på Svtplay. Jag älskar hajar.

2011-02-02 @ 19:33:31 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag önskar.

Jag önskar att jag också hade ett sovrum med insprängd tegelvägg. Det ser så rustikt och New York-chict ut. Det vore en dröm.

Bild:rodeo.net/niotillfem/

Men det som jag mest av allt önskar just nu, denna torsdagskväll, är att jag kunde förstå Schillers estetiska brev (alla 27!). Seminariet är imorgon klockan 10. Jag och min grupp ska träffas imorgon kl 09 och se ifall någon av oss har lyckats utvinna mer än då vi träffades igår och diskuterade. Jag har googlat runt lite, tänkte att någon kanske tagit på sig att göra en översättning till vanligt språk. Inte, men det finns tydligen ett Schillerinstitut. Grundaren, Helga Zepp-LaRouche, hävdar att Schiller aldrig tidigare varit så aktuell.

Det jag har förstått, som jag är bergssäker på, är att människan själv och enbart själv kan sätta sig i frihet. Kan jag inte säga någonting imorgon tänker jag säga det, kanske till och med upprepa det.

2011-01-27 @ 17:04:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()