Fröken Frauke.
Igår var jag och Lena på Fröken Frauk presenterar: Shanghai Nights! Det var riktigt spännande. Äventyr. Till att börja med var festen belägen i Gröndal. För det andra såg lokalen ut som ett garage utifrån. Vakterna var pojkar, biffiga men åldersmässigt små, och de brydde sig inte så mycket om att vara vakter.
Väl inne var det varmt och mysigt och vi började känna igen oss. Vi gick till baren, jag fick billigt bubbelvin och en lyckokaka. Jag tog en extra och stoppade i fickan för att ta med hem till Peter. Vi var kissnödiga, men det var stora problem med toaletten. Från springan där toaletten fäster i golvet hade det börjat rinna vatten. Mycket vatten. En liten bäck kom strilande ut från badrummet. Fröken Fraukes manliga följeslagare (pojkvän?) försökte moppa upp vattnet, men det var lönlöst. Någon berättade att det fanns en bajamaja ute på gården. Trots den helt bisarra situationen var det munter stämning i kön. Jag och Lena gick in tillsammans och lyste åt varandra med mobilerna (det fanns ingen lampa). När vi väl kom in i lokalen igen var det en stor vattenpöl mitt på dansgolvet. Någon dansade så att ett lysrör ramlade ner i golvet och krossades med en ljudlig smäll.
Jag tyckte allting var underbart roligt. Ett tag tyckte jag synd om fröken Frauke som såg väldigt stressad ut. Jag och Lena började tänka på Kina och Mongoliet. Där var det alltid problem av det här slaget. Vi är väldigt överens om att det är bättre i Mongoliet än i Kina, hellre uträtta sina behov på stäppen än i kollektivtoaletter bestående av åtta hål i marken.
Väl inne var det varmt och mysigt och vi började känna igen oss. Vi gick till baren, jag fick billigt bubbelvin och en lyckokaka. Jag tog en extra och stoppade i fickan för att ta med hem till Peter. Vi var kissnödiga, men det var stora problem med toaletten. Från springan där toaletten fäster i golvet hade det börjat rinna vatten. Mycket vatten. En liten bäck kom strilande ut från badrummet. Fröken Fraukes manliga följeslagare (pojkvän?) försökte moppa upp vattnet, men det var lönlöst. Någon berättade att det fanns en bajamaja ute på gården. Trots den helt bisarra situationen var det munter stämning i kön. Jag och Lena gick in tillsammans och lyste åt varandra med mobilerna (det fanns ingen lampa). När vi väl kom in i lokalen igen var det en stor vattenpöl mitt på dansgolvet. Någon dansade så att ett lysrör ramlade ner i golvet och krossades med en ljudlig smäll.
Jag tyckte allting var underbart roligt. Ett tag tyckte jag synd om fröken Frauke som såg väldigt stressad ut. Jag och Lena började tänka på Kina och Mongoliet. Där var det alltid problem av det här slaget. Vi är väldigt överens om att det är bättre i Mongoliet än i Kina, hellre uträtta sina behov på stäppen än i kollektivtoaletter bestående av åtta hål i marken.
Kommentarer
Trackback
