Vanna Rosenberg var bra. Hon spelade en komplex personlighet, en kvinna uppfostrad till man, men som ändå förväntades vara kvinna i somliga aspekter. När hon äntligen bevisat för alla att hon inte behövde anpassa sig efter några könsroller, på slutet, var det enda som hon ville ha ett litet barn. Jag tror att jag tyckte om den slutklämmen.
Bild lånad från dn.se.
Farnaz Arbabi regiserade, Jenny Wilson stod för musiken. Fint!
lotta
jag vill se den! härligt att den var bra. åh jag älskar vanna.
1