Sigrids blogg

Allt det vita gör mig yr. Det är vansinnigt vackert och drömlikt. Lätt att tappa fotfästet. Tungt att gå. Ytterligare ett år går mot sitt slut. Året då mamma både fick och blev fri från bröstcancer. Idag fyller hon 58 år. Inatt gjorde jag prinsesstårta, men under kylningsprocessen skönk den oväntat ihop, så det blev bara två lager. Ikväll ska vi äta sniglar och dricka champagne. Ja, i min familj äter man sniglar. Tänk att vi lever i den här vita tillvaron. Tänk om det kommer hålla i sig i månader, som förra året.

Globalt sett: Tänk att vi lever i en värld där några få personer kan styra vilken information vi ska få ta del av. Foxnews föreslår att staten ska ta till "icke-juridiska aktioner mot Wikileaksgrundaren Julian Assange. Sarah Palin tycker att Assange ska jagas "på samma sätt som al-Qaida och talibanledare" (ur dagens DN). Istället för att diskutera dokumentens innehåll fördömer makthavare att de offentliggjorts. Och vem är det som har blivit våldtagen? Ett brott till synes utan offer. Varför agerar så många stora företag så starkt och omedelbart? Det måste vara så mycket vi inte vet. Olika påtryckningar från olika håll. Lite spännande ändå, kanske som i Kallocain.

Ändå kommer jag inte klippa mitt VISA-kort i två. Hemskt ledsen, men jag behöver det. Jag kan inte hantera kontanter, har aldrig kunnat. Och det är så fruktansvärt mycket snö och det är så fruktansvärt kallt. Häromdagen stod jag och Judith och rullade tryfflar och kokade kola medan vi tittade på hur snötäcket växte. Vi fantiserade om att vi skulle vara ungefär som hon i filmen Chocolat, hon som gör chokladpraliner och ligger med Johnny Depp och trollar bort hela den lilla stadens bitterhet och cynism med sin choklad. Sen tänkte jag att Peter är lite som min Johnny Depp.

Kanske skriver jag så här för att han är borta nu. Ganska länge är han borta, i nästan två dagar.