Gubbe.

I skolan har vi en lärare som jag tycker är lite obehaglig, fast ibland tycker jag ändå om honom på något sätt. Första dagen citerade han Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Han tar konsten på väldigt stort allvar. När han ska prata om någon konstnärlig tanke som han har så tar han långa och många pauser. Jag tror att han tycker att vi ännu är så pass dåliga att det som vi gör inte riktigt ska få kallas konst. Eller, jag behöver inte tro, han säger ungefär så faktiskt.

Han anväder ordet penetrera hela tiden. Jag brukar inte tycka att det ordet är särskillt jobbigt, men det är verkligen hans vanligaste ord förutom att, och och men. Jag vet att penetrera inte alltid har med sex, makt och våldtäkter att göra, men hans penetreringsmissbruk gör det  verkligen provocerande. Varje gång han säger det tittar vi i klassen upp på varandra och suckar. Varför säger han det hela tiden? Hur kan han använda det gång på gång på gång utan att tröttna på sig själv?

Vi har inte haft den här läraren på några veckor nu, så vi hade glömt bort det här lite, tror jag. Men idag kom han tillbaka för att ha enskillda utvecklingssamtal med oss om hur vi trivs och vad vi har för mål mm. Jag fick träffa honom först, eftersom att jag som alltid står överst på klasslistan. Vi pratade i kanske 10 minuter och han använde ordet penetrera två gånger. Dessutom tittar han på en väldigt intensivt (penetrerande) när han säger det, som om han väntar sig en reaktion. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till faktiskt. Jag ville resa mig upp och gå därifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0