Sigrids blogg

Det är väldigt ovanligt för mig att vara riktigt arg, kanske mycket för att personerna närmast mig oftast alltid har varit väldigt snälla. Men nu är jag iallafall det och det är hemskt. Det som har gjorts kan inte på något sätt göras ogjort eller tas tillbaka, det bara är där. Som en stor svart bläckfläck. Det är inte något jättesvek, men för mig ganska omvälvande. Jag har förlåtit, något annat var väl aldrig direkt aktuellt, men det finns ändå kvar och det kommer finnas kvar och vara aktuellt ett tag. Kanske någon gång i vinter kommer det att vara förbi och det känns väldigt långt tills dess. Jag tänker inte gå och vara arg så länge, men jag kan inte hjälpa att jag är arg och ledsen nu. Jag drabbas hårdast själv. Riktigt orättvist. Nu är det bara att gå och vänta på att det ska kännas bra igen. Allting som andra försöker göra gör det bara värre. Vänta och vänta. Jag har åtminstonne rett ut för mig själv att jag inte överdriver. I början var jag lite förvirrad.

Idag är jag hemma från skolan och skriver på min hemtenta. Råkade ljuga för mamma om det imorse när hon ringde och grattade på namnsdagen, det var inte meningen faktiskt. Jag har lite svårt att fokusera men det går ganska bra. Nu ska jag äta rester från min och Peters middag igår, fiskspett, spenat-och fetaostpaj och vinbladsdolmar. Vilken konstig kombination ser jag nu.