Botten är nådd.
Nu har jag varit sjuk så himla länge, ända sen i söndags. Fy fan. Jag lyckades få tag i en stackars tjej som kunde ta mitt 9-timmarspass på caféet idag, god bless her. Men jag ska så smått masa mig till skolan. Igår jobbade jag, men på andra caféet, och det var ett ofattbart lågt och behagligt tempo. Det kändes ofräscht, men det fungerade. Så jag kanske rycker in lite på eftermiddagen. Jag kan inte bara ligga hemma längre, det känns bara för deppigt, men det finns gränser för vad jag utsätter mig för. Inga jävla lunchrusher. Det är faktiskt en väldig skillnad mellan jobb och jobb.
Däremot har jag inte riktigt samvete nog att dricka öl ikväll. Nej, jag får inte ens tänka tanken. Det vore inte okej. Men det var så himla längesedan jag gjorde någonting roligt nu. Men imorgon ska jag se Prerafaeliterna på Nationalmuseet med Helena. Det känns mer okej. Ni ska få ett utlåtande i bloggen sen, men så länge kan ni få ett smakprov (fast just den här är jag ganska säker på att den inte finns på Nationalmuseet):
Däremot har jag inte riktigt samvete nog att dricka öl ikväll. Nej, jag får inte ens tänka tanken. Det vore inte okej. Men det var så himla längesedan jag gjorde någonting roligt nu. Men imorgon ska jag se Prerafaeliterna på Nationalmuseet med Helena. Det känns mer okej. Ni ska få ett utlåtande i bloggen sen, men så länge kan ni få ett smakprov (fast just den här är jag ganska säker på att den inte finns på Nationalmuseet):
The Annunciation, Dante Gabriel Rosetti, 1850.
Prerafaeliterna var en grupp konstnärer och poeter som bildades 1848 i England. De var kritiska till den samtida konsten som de fortfarande tyckte präglades för mycket av den sena renässansens mästare som Michelangelo och Rafael. De hämtade istället inspiration från tiden före dessa, därav namnet.
Jag vet inte alls. Dom har alltid framstått som väldigt mystiska för mig. Jag vet verkligen inte.
Prerafaeliterna var en grupp konstnärer och poeter som bildades 1848 i England. De var kritiska till den samtida konsten som de fortfarande tyckte präglades för mycket av den sena renässansens mästare som Michelangelo och Rafael. De hämtade istället inspiration från tiden före dessa, därav namnet.
Jag vet inte alls. Dom har alltid framstått som väldigt mystiska för mig. Jag vet verkligen inte.
Kommentarer
Postat av: lotta!
poor baby. du blir nog frisk snart, sov mycket och drick mycket te. titta på många rara filmer! gosa in dig i min stickade tröja ;-)
Trackback
