Sigrids blogg

Jag har kommit i kontakt med någon som jag inte har träffat på jättelänge. Sen jag lämnade Rom faktiskt. Dario, som ägde restaurangen Dadó, på via Santa Mauro, där jag jobbade från och till. Han som anställde mig när jag och Olle satt på hans bar (han äger lite olika ställen runt om i Rom) och drack öl runt två på natten. Det var min andra eller tredje kväll i Rom och jag kunde knappt någon italienska alls. Andra kvällen jag jobbade (jag var värdelös, förstod ingenting, men lärde mig jättemycket) bröt min ögoninflammation ut, jag såg suddigt och hade ont. Efter att restaurangen stängt, runt ett på natten, körde han mig till en akut ögonklinik. Jag kommer ihåg att jag i bilen sa någonting om att "i Sverige får man inte köra när man druckit". Innan vi gick in dit sa han att jag var tvungen att låtsas att jag hade jätteont. När jag gick in i rummet där doktorn var sa Dario att han var tvungen att åka och fixa någonting och att jag skulle vänta på honom utanför sjukhuset efteråt. Undersökningen gick ganska fort, doktorn poängterade att mina ögon var totalt infekterade. Jag fick recept på mediciner. Sen satt jag på trappan utanför sjukhuset och väntade på Dario i nästan en timme. Jag började fundera på om jag skulle börja fundera på att försöka ta mig hem på egen hand. Men självklart kom han tillbaka. Körde mig till ett nattöppet pharmacia och sedan hem.

Ibland träffar man folk som visar sig vara väldigt bra för en. Senare lärde jag mig visserligen att han var ganska listig när det gällde löneutbetalningar och att manipulera sina anställda.

Tänk att alla finns på Facebook. Han frågade när jag skulle komma och hälsa på dom. Ja, när ska jag det egentligen?