Massa konst.
Kära dagbok!
Idag är det måndag, alltså hade vi kroki idag i skolan. Det gick sådär. Efter lunchen stannade jag kvar i ateljén och målade istället.
Sen var jag på personalmöte och fick mitt jobbschema för mars månad. Det ser fint ut.
Sen! Sen var jag med mamma på Konstnärshuset där det var ett föredrag om Lena Cronqvist. Det var intressant, lite långtråkigt mot slutet. Eller snarare, jag blev rastlös. Men jag tycker verkligen om Lena Cronqvist. Både motiven och framförandet. Och jag måste ge kvinnan som pratade att hon tog fram väldigt bra paralleller till traditionella konstmotiv. Hon pratade om Lena Cronqvist i hennes självporträtt som hora, madonna och kvinnlig Narcissus.
Pollock däremot, han kunde minsann måla (tycker gubbarna alltså)
Prinsessan Tuvstarr, John Bauer
Jag har aldrig ens tänkt på henne som en sådan tidigare. Men när man väl börjar göra det är det ju självklart. Det gör att jag tycker om den mycket mer, innan var den bara vacker, ett sagomotiv. Nu är det en kvinna som är trollbunden av sig själv.
Det här var lite av det jag har i mina tankar just nu.
Idag är det måndag, alltså hade vi kroki idag i skolan. Det gick sådär. Efter lunchen stannade jag kvar i ateljén och målade istället.
Sen var jag på personalmöte och fick mitt jobbschema för mars månad. Det ser fint ut.
Sen! Sen var jag med mamma på Konstnärshuset där det var ett föredrag om Lena Cronqvist. Det var intressant, lite långtråkigt mot slutet. Eller snarare, jag blev rastlös. Men jag tycker verkligen om Lena Cronqvist. Både motiven och framförandet. Och jag måste ge kvinnan som pratade att hon tog fram väldigt bra paralleller till traditionella konstmotiv. Hon pratade om Lena Cronqvist i hennes självporträtt som hora, madonna och kvinnlig Narcissus.
Förortsmadonnan
Mamma berättade att det finns många människor som har väldigt svårt för Lena Cronqvist. Och då måste dom genast börja angripa hennes måleri och säga att hon inte kan måla. Gubbar!
Pollock däremot, han kunde minsann måla (tycker gubbarna alltså)
Lavendel mist från 1950
Vad tycker ni? Framgick ironin?
Här får ni konsthistoriens mest kända exempel på en kvinnlig Narcissus:
Prinsessan Tuvstarr, John Bauer
Jag har aldrig ens tänkt på henne som en sådan tidigare. Men när man väl börjar göra det är det ju självklart. Det gör att jag tycker om den mycket mer, innan var den bara vacker, ett sagomotiv. Nu är det en kvinna som är trollbunden av sig själv.
Sist men inte minst, här får ni Caravaggios Narcissus från 1598
Det här var lite av det jag har i mina tankar just nu.
Kommentarer
Trackback
