Fantastisk PR.
Idag i DN skrev Karolina Ramqvist om en blogg, vars författare är påhittad av Malmöoperan som pr för en operauppsättning. Jag hade aldrig hört talas om Erika Ascot innan, men nu är jag fast. Jag bryr mig inte så mycket om att allt är påhittat, jag läser det som en roman. En becksvart och dekadent roman. Jag kan dock förstå att alla de som följt bloggen i tron om att Erika Ascot var en riktig person känner sig vilseledda.
Fast. Man ska alltid ta bloggar med en nypa salt. De flesta skrivs nog av verkliga personer och innehåller kanske inte några direkta lögner, men alla gör ett väl medvetet urval kring vad man skriver och vad vad man inte skriver, vilka saker som förminskas och vilka som överdrivs.
Här är artikeln:
"Säljes av Erika. Klassisk 2.55-Chanelväska original från mitten av sjuttiotalet. Köpt i Nizza 1977. Äkta läder, falsk guld. Säljes för en krona efter att ha fått mitt hjärta krossat av Chanels vårkollektion 'Solglasögon'. Läs mer: http://blackascot.blogspot.com/2009/03/en-kniv-i-mitt-hjarta.html".
När jag såg annonsen där hon slumpar bort sin döda mammas svarta Chanel flapbag från 1977 i protest mot 2009 års fulhet insåg jag att frågan "Vem är Erika Ascot?" faktiskt var helt befogad. I utbyte mot väskan skrev Erika nämligen att hon ville läsa köparnas egna berättelser om hjärtesorg. Det lät inte som en klättrande modebloggare, mer som en författare eller en lärare i litterär gestaltning.
Men Erika Ascot skulle föreställa en modebloggare på flykt från verkligheten som skrev om sitt liv i en jättevåning tillsammans med en styvmoster och 750 klänningar, om kläder som historieberättare och ångestdämpare. Hon trollband läsare med sin tonårsalkoholism och poesi. Hon behövde konst. Hon var (eller är, om vi nu ska hålla liv i henne för alla dem som älskar The Black Ascot oavsett allt) så ångestig att det såg friskt ut att hon la ut bilder av sig själv på sajter där dagens outfit-fotografer kommenterar varandras stilar. Det verkade sunt att hon ville delta i något.
Vem eller vad var hon? En litterär sekt? Ett konstprojekt? En inverterad Blondinbella? Om hon fanns på riktigt var det fantastiskt, om hon inte fanns på riktigt likaså.
Sedan addade Erika mig på facebook.
Så hon finns, tänkte jag. (Trots att jag haft såväl Herbert Tingsten som Maria Stuart som facebookvänner.)
På hennes facebooksida låg samma bilder som på bloggen, med samma devota kommentarer. Ett bad av tyllkjolar, vinflaskor, antikviteter och ett ständigt maskerat ansikte. Många tänkte nog att The Black Ascot-bloggen var för bra för att vara sann.
Och så under påsken kom nyheten.
Erika Ascot hade skapats på uppdrag av Malmöoperan som ett led i deras marknadsföring av uppsättningen av Samuel Barbers 1950-talsopera "Vanessa". Erika Ascot var Erika i operan. Alla karaktärerna fanns med på bloggen.
När operan vill vara en tonårstjej så kan den inte gärna vara Blondinbella. Den kan inte vara "en 18-årig positiv tjej" som fikar för 81.000 kronor om året och skulle leda Moderata ungdomsförbundet om hon bara inte lade så mycket tid på bloggen, fika och sitt specialarbete om Lissabonfördraget.
Erika Ascot var däremot perfekt för Malmöoperan. Och för tusentals bloggläsare. Bloggen The Black Ascot och personen Erika Ascot var en gammal kulturbastions försök att möta samtiden. Hon uppfanns och började blogga samtidigt som Dramatens medarbetare uppfann bloggversioner av sig själva. Men hon är också ett svar på behovet av mysterium och poesi. Nu vill vissa att hon bara ska fortsätta skriva medan andra hatar att hon är påhittad. Men förändrar det egentligen så mycket om en tonårstjej vill konstruera sig själv på internet eller om en pr-byrå vill konstruera henne?
Det har höjts röster för att Malmöoperan varit oansvarig som skapat en så dekadent flicka, låtit henne gå full till skolan och ägna sig åt oskyddat sex och experimenterande med droger.
Om man nu skulle hitta på en person kunde man väl hitta på någon som var ordentlig.
Själv upplever jag det som något av en befrielse att Erika Ascot är avslöjad. Det var stressande att tänka på hur hon enligt vår medielogik skulle ut i offentligheten och göra kometkarriär till hösten och sedan vara förbrukad. Och så skulle man gå där och tala om att man läste henne innan hon blev utsliten.
Karolina Ramqvist
Och här är bloggen:
http://blackascot.blogspot.com/
