Sigrids blogg
Kenya, mon amour
Igår var det releasefest för 10-tals nya nummer, en introduktion till kenyansk prosa och poesi. Platsen var Teaterstudio Lederman. Helt perfekt för ändamålet. Lokalen är magisk om än lite nedgången (ingenting man märker av om man inte går bakom kulisserna). Röd sammet, levande ljus, jazzmusik i bakgrunden. Ni vet sådana där rum som får det att kännas som om man har druckit mycket rödvin, även innan man har gjort det.


Ja, ni förstår, trots att jag inte har någon riktig kamera.

Det var en jättetrevlig kväll. Fin kväll. Marika Lagercrantz stövlade in bakom baren och hälsade. Nicolai Dunger spelade. Binyavanga Wainaina, Billy Kahora, Wambui Mwangi och Shailja Patel läste upp sina texter.


 

Shailja Patel läste en av sina dikter som även finns översatt till svenska i 10tal. Hon berättade att 9 av 10 som läser denna dikt tror att den handlar om sex, vilket inte alls är fallet. Jag hade också trott det när jag först läste den, men nu vet jag alltså bättre. Den handlar om skapande händer. Den är lång, men här får ni ett litet utdrag:

"Det är minnet av händerna, skönheten i deras hastighet, ställt mot min kropps minnen av hur de känns. Jag ser dem aldrig när de arbetar, i och under, lager för lager. Lyfter mina skulderblad från mina revben som när en kock filear en öring. Han berättar för mig att knutar är muskelceller som låsts i sammandragningar, en tanke som vävnaderna inte kommer att släppa. Jag följer hans finger på den automatiska planschen och spårar min kropps vägspärrar. Vi kartlägger vad som ska göras."