Sigrids blogg -

Imorgon börjar min kurs i italiensk litteratur, som jag nu framöver ska ägna mina tisdagskvällar åt. Jag är så himla nervös. Jag tycker att jag klarar av att läsa ganska svår italiensk litteratur, men däremot vet jag inte alls om jag kan prata längre. Det var så länge sen. Jag vet att undervisningen kommer vara helt på italienska och att vi kommer behöva presentera oss och berätta vad vi gjort under sommaren på italienska det första vi gör. Jag har alltid tyckt att det känns som om man använder andra muskler i munnen när man pratar italienska. Man blir liksom trött i kinderna när man är van att prata svenska. Mina italienskamuskler är nu helt otränade, de kanske inte ens finns längre. Tänk om vår lärare tycker att jag är för dålig för att läsa kursen, att jag borde hoppa ner till steg ett igen. I så fall skulle hon säga det direkt inför hela klassen, det vet jag, för jag har haft henne som lärare förut.

Jag känner mig helt enkelt orolig. Inte alls någon trevlig kväll. Ingen måndagsöl och dessutom måste jag sova ensam och hela lägenheten är stökig och otrevlig.

Byster av viktiga antika män på Vatikanmuseet. Ibland saknar jag Rom. Jag tänker så ofta att jag borde åka tillbaka.

Jag har inte skrivit så mycket om vad som händer på Nyckelviksskolan än inser jag. Där händer det mycket. Jag tycker väldigt mycket om min klass. Vi hade en väldigt intensiv lära oss tycka om varandra-vecka förra veckan som det känns konstigt att skriva om såhär i efterhand. Kanske när andan faller på.